Hans kritik gick hem

Med Klas Östergren är det nämligen så att han kan gömma humor under ett täcke av allvar – och precis tvärtom.

Ungefär det som högtidstalarna teaterkritikern och författaren Leif Zern samt landshövding Eva Eriksson båda konstaterade i sina inspirerade tal. Så inspirerade att de alldeles säkert fick en och annan i publiken att köpa sig ett eget exemplar av någon av pristagarens många romaner, och själva bekanta sig med de existenser som fyller dem.

För kanske var det inte i så hög grad Klas Östergrens läsare som satt i Gösta Berling-salen på Hotell Selma Lagerlöf i lördags eftermiddag; oavsett vem pristagaren är tycks det vara i princip samma värmländska kulturvänner – många av oss 60+ – som väl fyller stolsraderna. Och Klas Östergren – själv 57 – skaffade sig nog framför allt ett stort gäng stockholmska anhängare med sin genombrottsroman Gentlemen 1980; då var han 25 år och romanen redan hans fjärde! Sedermera flyttade han till skånska Österlen och hittade nya typer att berätta om.

Leif Zern var uppenbarligen med från början; hans exemplar av Klas Östergrens böcker är numera sönderlästa, förklarade han.

Med anspelning på Selma Lagerlöf presenterade han ”kavaljererna” på Hornsgatan 29 C, bröderna Henry och Leo Morgan och alla deras udda vänner, var och en med sina öden:

– Hos andra författare skulle de räcka till ett dussin böcker!

Att det som för vissa Gentlemenläsare kanske framstod som bihandlingar inte alls var några sådana, blev än tydligare när författaren 25 år senare återkom till Hornsgatan med romanen Gangsters; där visade det sig att det läsaren uppfattat som sanning bara var villospår, fortsatte Leif Zern sin beskrivning – och gjorde en personlig sammanfattning: Klas Östergren befriade oss från de sanningskrav som hållit samtidsprosan i ett järngrepp sen 1900-talets mitt.

Samtidigt påminde han om att Östergren inte är en opolitisk författare: ”Kompassen är moralisk”.

Att Klas Östergren är en stark samhällskritiker underströk med råge landshövding Eva Eriksson, som nu höll tal till sin nionde och sista litteraturpristagare. Som vanligt har hon firat sin semester tillsammans med litteraturpristagarens verk.

– Din samhällskritik i Gentlemen blev en självanklagelse för en politiker som var med under de där åren. Utsattheten och de mänskliga tillkortakommandena i Österlentrilogin var ingen bra början på en semester. Och när jag nått fram till 2000-talet och Gangsters var mitt samvete mörbultat, beskrev hon på ett ungefär sitt läsande på semesterklipporna.

Men hennes absoluta godkännande kom strax: ”Du skriver om moral men moraliserar inte.”

– Din berättartalang är gudabenådad. Din sanna demokratiska moral ställer dig utanför men inte ovanför det samhälle du skildrar!

Svårt att överträffa föregående talare, konstaterade alltså en självironisk Klas Östergren, när det var hans tur att tacka för checken à 100 000 kronor.

Men hans ingång var god nog för alla litteraturintresserade värmlänningar: ”För 30 år sen satt jag med Göran Tunström vid ett cafébord i Paris”! Sonen av Sunne gillade inte Paris, hade svårt att sova, konsumerade i stället böcker på nätterna – och den senaste hade han lånat av just Klas Östergren. Nu var han synnerligen upprörd över den amerikanske författarens sätt att göra underhållning av en tragedi, av ämnen som inte passade för underhållning, att lämna ut och profitera. Hans långa harang på allt ädlare värmländska slutade: ”Så där hade Selma Lagerlöf aldrig skrivit!”

– Konsekvensen blev att den bok jag själv höll på med fick lov att stanna upp; jag måste rannsaka mig själv, berättade Östergren – och tillstod också att Göran Tunström var en av dem som fått honom att börja skriva.

En annan var – Selma Lagerlöf. När han beskrev sitt möte med henne i haschröken under almarna i Kungsträdgården skrattade verkligen hela salongen. Där fanns nämligen mannen med många fickor på insidan överrocken, och böcker i varenda ficka. Av honom köpte unge Klas det stulna exemplaret av Gösta Berlings saga – och var förlorad.

Hans hyllning till henne som gett priset dess namn kom uppenbart ur hjärtat. Resultatet: en välförtjänt stor applåd!