Fröken Julie väl värd en närkontakt

Det är alltså han som är Jean i Värmlandsteaterns nya uppsättning av Strindbergs Fröken Julie, i den väldigt trevliga sommarteaterlokalen Magasinet vid Alsters herrgård.

Han gör det så bra att det är han som blir scenens dominant, inte styckets titelperson – och det var väl kanske så August Strindberg tänkte sig det hela också!

Att Fröken Julie är ett kammarspel, ett triangeldrama som handlar om både kön och klass vet väl de flesta. Strindbergs mest spelade drama nationellt och internationellt, påstås det.

Men skam till sägandes har jag aldrig tidigare sett det framfört – inte ens när Västanå Teater tog det till Värmland för några år sedan.

Så vad Värmlandsteatern och regissören Jenny Lakmaker gjort med det, jämfört med vad andra gjort förut, har jag alltså ingen uppfattning om. Ganska nära originalet har hon själv sagt att hon lagt sig, fast med en önskan om att borra i frågorna om identitet och självbild.

Den pålagda inledningen, med en svartklädd Julie i bojor invid sitt oskyldigt vitklädda alter ego som barn, ger en vink om hur hon vill framställa sin titelperson: kvinnan som styrs av föräldrarnas förväntningar och samhällets konventioner.

Men det där märker man inte mycket av när den florstunna ridån dragits åt sidan för första akten; där är Julie i Lena Karlssons gestalt en bortskämd liten rik flicka som stampar med foten och blir högljudd när hon inte genast får som hon vill, alltså när Jean inte nappar på hennes erövringsförsök. Själv hade jag kanske förväntat mig mer av passion, mindre av denna skrikande ilska – som förvånansvärt nog inte väcker kokerskan Kristin, Jeans fästmö i rummet intill ...

I andra akten, när det otänkbara hänt och allting rasar samman, blir Julie betydligt mer trovärdig i all sin förvirring.

Kristin – som vet sin plats – görs av Karolina Midböe med en stram återhållsamhet, kryddad med ett väl avvägt och avslöjande minspel. Minsann också en kvinnoroll, om än liten, att fundera över!

Allt som allt: ett högst rekommendabelt sätt att möta Strindberg detta jubileumsår – på nära håll, under intima former, välspelat och välscenograferat.

Sex föreställningar återstår.