Ett kvinnoliv i rörelse

”En dag ska jag flyga med blå vingar” heter enaktaren, som har premiär i Karlstad den 7 september och ska säljas in som turnéteater inför nästa år.

Teater Dos heter teaterkompaniet, som Carina Ekman startade tillsammans med sin bror Leif Persson lagom till att de tog sig an Selmas samlade vrede sommaren 2008.

Strax kom skådespelaren/regissören/musikern Johan Fält in i bilden som Selmas sidekick, och till förra sommaren skrev han folklustspelet ”Erik i Segersta” för Teater Dos. Nu har han gjort musik till nya pjäsen, och medverkar också, fast enbart med sin röst.

Livs levande skådespelare är Carina Ekman själv och Sofia Wretling, nu också medlem i Teater Dos. Rollerna heter jag och hon, och vid något tillfälle byter de perspektiv … I likadana klänningar, men med rosetten på var sin axel, är de som spegelbilder av varandra fast av olika generationer.

Och det är precis så det är. Carina spelar en kvinna i sin egen ålder, nånstans mellan 50 och 60, som reser söderut till solen för att bara koppla av och ha det skönt. Det är hennes yngre jag inte nöjd med; hon tycker det är dags att göra upp med det förflutna för att därmed kunna gå vidare i livet.

– Deras bilder är inte alltid desamma, förklarar Carina Ekman de konflikter som uppstår mellan de två.

Pjäsen kan sägas bestå av tre delar. Först handlar det om barn- och ungdomsupplevelser som fastnat, sen om vuxenlivet och förhållandet till både den egna mamman och den alkoholiserade mannen.

– Hon bär ju på en dröm att göra något av sitt eget liv, säger Carina om sitt ”jag”.

Det tredje och sista avsnittet är mer reflekterande, med utrymme för försoning.

– Att inte känna sig som ett offer, att acceptera livet som det blev, förtydligar koreografen Jenny Davidsson.

Det var hon som ledde projektet Dansa ditt liv, där 55-plussare från Karlstad med omnejd fick hjälp att sätta rörelser till sina livshistorier. Carina Ekman anlitades då för att läsa dansarnas berättelser – och har nu bjudit in Jenny för att på samma vis koreografera hennes texter i samverkan med de två skådespelarna.

– Det är ju ingen musikaldans, inga baletthopp, förtydligar Jenny.

Likaså har Johan Fält försökt utgå från händelserna när han skrivit sin musik och sina texter.

– När jag gjort teatermusik tidigare har den varit mer känsloillustrerande, beskriver han.

Han har också bistått med regi.

Bildkonstnären Henric Westlund, Ransäter, har gjort scenografin och även skapat två ullhuvuden, som vid behov förvandlar föreställningen till dockteater – ett grepp att ytterligare illustrera gamla upplevelser som kommer upp till ytan.

– Så vi jobbar med alla konstformerna. Den här sortens crossmedia kommer ju mer och mer, säger Carina.

Bara två föreställningar ska inledningsvis ges i Karlstad. Eftersom Sofia har en nu två månader gammal Otto därhemma siktar Teater Dos på att vänta med turnéverksamhet till någon gång i vår.

Och även om pjäsen handlar om ett kvinnoliv hoppas Carina Ekman förstås på en blandad publik.

– Vi kvinnor går ju alltid och tittar på männens historier!