En herrgård för Julie

I år hedras i stället författaren med en uppsättning av Fröken Julie, med premiär om bara några dagar.

Tre sällan sedda ansikten presenteras för publiken: Lena Karlsson som grevedottern fröken Julie, Frithiof Bernhold som betjänten Jean och Karolina Midböe som kokerskan Kristin.

Ett fjärde syns för första gången på en teaterscen: Embla Midböe, nio år.

Ett barn i Fröken Julie – det har aldrig setts förut. Så vad har regissören Jenny Lakmaker tagit sig till med Strindberg?

– Vi följer Strindberg ganska väl, även om vi bearbetat texten en del. Men vad vi lagt till är en symbolisk början och slut, förklarar hon.

Barnet – den dansande Embla – gestaltar helt enkelt Julie som barn, det fria barnet som ännu inte stängts in fängelset av konventioner och andras förväntningar.

– Jag har älskat Fröken Julie sen jag var ung, med den här laddningen och maktkampen mellan klass och kön. Men man får brottas med Strindberg; hans åsikter känns ju inte lätta att motivera i dag …

– Så vi försöker hitta fram till det personliga planet: sökandet efter identitet eller hur man förhåller sig till den identitet man fått, förklarar Jenny Lakmaker.

Där är Kristin, beroende av normer och ramar, och trygg med dem.

Julie, uppfostrad – av pappa greven – att se sig jämställd med männen. Nu med insikten att det inte alls är på det viset.

– Så hon söker efter vem hon är i stället. Detta är hennes sista strid. Det är hon som provocerar fram det som händer, allt för att känna in var hon trivs med sig själv, tolkar Jenny.

Och så då Jean, betjänten som är förlovad med Kristin men förförs av Julie denna midsommarkväll. Han som väldigt tydligt fått en plats i livet där han inte trivs alls, som själv skulle vilja bli greve.

Till den rollen sökte Jenny en skådespelare med ”viss energi och råhet”, förklarar hon och får ett skratt av Frithiof Bernhold. Hon hittade honom så att säga bakom scenen; 1993 började han som scenarbetare hos Värmlandsteatern och har sen jobbat som scentekniker både här, hos Värmlandsoperan och i andra sammanhang.

– Men jag hade en liten roll som soldat i Jesus Christ Superstar nu senast.

Han uppmanades alltså att komma till den audition som är regel hos den amatörbaserade Värmlandsteatern.

Där kvalade Lena Karlsson också in som Julie, med fyra tidigare skådespelaruppdrag på sitt cv: hon spelade Grace i Värmlandsteaterns musikal Annie, medverkade i fjolårets sommarteater Prima donnor i Mariebergsskogen, var Fräulein Kost i Säffleoperans Cabaret och har närmast jobbat med Värmlandsteaterns dramatiserade Frödingvandringar just på Alsters herrgård.

Karolina Midböe har faktiskt också haft rollen som Fräulein Kost, men hos Värmlandsteatern.

– Det är det enda jag gjort på en teaterscen. Sången är mitt huvudsakliga fokus, berättar hon.

Precis som dansen är dottern Emblas.

Att Värmlandsteatern sätter upp Fröken Julie är förstås ingen tillfällighet. Detta år, när August Strindberg varit död i hundra, visas hans triangeldrama från 1888 – som sägs vara hans mest spelade – på en rad svenska scener. Så gör till exempel Lekaresällskapet i Kristinehamn samma val och planerar för premiär i oktober.

I Magasinet blir det premiär nu på lördag och ytterligare sju föreställningar under en tajt tvåveckorsperiod.