Cyrillus med nya ögon

Installationer och måleri är det som Suzanna Asp visar i de tre rummen. I Cyrillushusets foajé har hon placerat material ur museets arkiv. Det är skisser och skrifter från tiden då huset planerades, i slutet av 1920-talet, och ett träsnitt från slutet av 1800-talet, som lite anger tonen för hennes egna verk: en geisha i teceremoni med den typiskt japanska trädgården bakom husets spjälverk.

– Promenadträdgårdar, där de olika zonerna bjuder på överraskningar och där man får använda flera sinnen, beskriver Suzanna Asp.

De traditionella japanska husen är byggda lite på samma sätt, med sina föränderliga rum och utrymmen för upplevelser.

Som det tehus (utan te) som konstnären fått museiteknikernas hjälp att bygga upp i ett av Cyrillusrummen, och som besökarna gärna får träda in i – förutsatt att de först tar av sig skorna. Om det varit ”på riktigt” skulle spröjsarna ha varit klädda med rispapper.

Som kontrast står i nästa rum en enda kolsvart så kallad kura.

– Förrådshuset som ofta står placerat längst bak i trädgården, och som till skillnad mot bostadshuset är helt brandsäkert, förklarar Suzanna.

Att det helt saknar ingång är förstås en effekt av den konstnärliga friheten.

Måleriet är lika platsspecifikt som installationerna, och visar även detta den fascination för spjälverket som konstnären delar med Cyrillus Johansson. Han lät det ju synas i byggnadens alla fönster – som man lätt kan inbilla sig är likadana.

– Men nästan alla fönster är olika, pekar Suzanna Asp.

En av målningarna avviker rejält från de övriga, med tanke på motiv, storlek – och på att den till synes hänger upp och ner! Det är en väggstor målning av museets södra fasad, fast blekare än i verkligheten. Varför upp och ner?

– Huset som man ser det speglat i dammen, säger Suzanna – om nu konst ska behöva förklaras.

Hennes mix av konst och arkitektur i utställningen är ingen slump. Det var visserligen vid Bildkonstakademin i Helsingfors hon tog sin magisterexamen, 2007. Men innan hon påbörjade sina högre konststudier läste hon ett basår i arkitektur.

– Inte för att jag planerade att bli arkitekt men i väntan på att komma in på en konsthögskola. Sen har frågor och tankegångar därifrån följt med mig. Jag har alltid intresse av att mina verk förhåller sig till utställningsrummet.

Suzanna Asp bor i Stockholm efter avslutad utbildning och lever på sitt konstnärskap – på ett eller annat sätt. I fjol hade hon till exempel ett assistentstipendium från Konstnärsnämnden, som assistent till Väsebördiga konstnären Kristina Johansson. Hon har ställt ut i Sverige och Finland, separat och i grupp. Till Värmlands Museum skrev hon själv och anmälde sitt intresse.

– Jag hade läst att museet hade intresse för samtidskonst, och fick idén att använda mig av Cyrillus Johanssons arkitektur. I höstas var jag tillbaka i lokalen, för första gången på jättelänge, och såg den verkligen med nya ögon, beskriver hon.

Att det också fick museets personal att se på sin fysiska arbetsplats med nya ögon bekräftar konstintendenten Anna Skoglund.

– En konstnär som kommer hit och tar tag i oss, tittar vad som finns i byggnaden och i samlingarna och formar in det i sitt eget uttryck – det har verkligen varit en frisk fläkt, säger hon.

Utställningen invigs i morgon av Anita Stjernlöf-Lund, Karlstad, som forskat och skrivit böcker om både Cyrillushuset och dess arkitekt.