Anna ger Kil ett kulturlyft

Inte på många år har Kil haft en anställd som ägnat sig helhjärtat och övergripande åt kulturen. Synd, tyckte Anna Åberg, född och uppväxt i Kil, sen 2006 tillbaka i kommunen såsom bildlärare, musiklärare och ansvarig för kulturen i skolan.

Undan för undan har hon lyckats övertyga kommunledningen: sen augusti i fjol har hon ägnat halva sin arbetstid åt kultursamordning, till årsskiftet inrättas tjänsten på heltid.

– Varje liten kommun försöker tävla om invånarna, och slår vakt om Posten, Ica, Systemet… Jag tror att något av det viktigaste är att man har ett levande kulturutbud, att det händer saker, att alla får ta plats.

det behöver inte vara i smala genrer, dit Tomma rum onekligen kan hänföras med sin experimentella konst. Likaväl som Anna Åberg varit entusiastisk länk mellan rikstäckande föreningen Tomma rum och kommunen med dess näringsliv, så var det hon som kläckte idén att engagera Johan Boding och Night of Queen till Kils 40-årskalas i onsdags kväll – där hon själv var konferencier och passade på att mannekänga i kläder från Kils affärer!

Minst 3 000 personer räknade kommunen in, och succén var total.

– Jag gillar om man kan påverka och göra något som får människor att lägga känslorna utanför kroppen, försöker hon beskriva.

Till Tomma rum, som hela sommaren förvandlat gamla slakteriet till en kombination av ateljéer och konsthall, kom 300 besökare första vernissagelördagen, 150–200 varje lördag därefter.

– Förutom en hel del drop-in-besökare under veckorna.

Det har varit såväl Kilsbor som konstintresserade från resten av Värmland och andra delar av Sverige. Gruppen av konstnärer – närmare hundra, utspridda över sommarveckorna – har för sin del haft inslag från Danmark, Tyskland, England, Albanien, Kanada och Japan.

– Vi har fått ett stort genomslag i medierna – jag har till och med intervjuats i kulturradion i P1, konstaterar Anna.

– Så jag är jättenöjd! Det har varit ett bra lyft för kommunen.

Möjligen har medieinslagen fokuserat väl mycket på de verk som lyft fram slakteriets blodiga historia.

– Jag vet att en del Kilsbor dragit sig för att gå hit, av rädsla för att blod och död skulle exponeras för mycket. Men jag tycker att konstnärerna mer tagit fasta på den vackra naturen runt Kil. Och senast hade en författare en uppläsning med ursprung i Selma Lagerlöfs texter, säger hon.

Men visst, det har huvudsakligen handlat om experimentell konst. Många besökare har stått frågande: ”Jag fattar ingenting”.

– Vi människor vill ju så gärna förstå allting, lägga pussel och gå till nästa ”level”. Men kanske kan det räcka att ett verk väcker nyfikenhet?

– Sen behöver man inte vara personligt tilltalad av allt; det har ju med smak och även humör att göra, menar Anna.

Nu hoppas hon att Tomma rum ska fungera som en brygga över till den fortsättning hon börjat planera för. Redan om en vecka flyttar Konstfrämjandet in med en utställning kallad Nattscen, fyra konstnärer som visar rörlig bild, installationer och skulptur. Under de tre veckor den pågår ska värmländska Konstfrämjandets verksamhetschef och en kulturutvecklare från Region Värmland sitta med Anna i anslutning till lokalerna och spåna framtida samarbete.

– Jag vet inte om jag är helt naiv, men jag upplever att alla är så positiva hela tiden.

Inräknat det lokala näringslivet, där ”en hel radda samarbetspartners” gett bra uppbackning åt Tomma rum.

– Nu för tiden kopplas ju kulturfrågor ofta ihop med näringslivet, och det vill jag jobba för – även om kulturen är viktig i sig själv också. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Föreningslivet är en annan väsentlig part; det är de ideella krafterna som lyft kulturen genom åren, konstaterar Anna – själv alltså en flitig del av det under åren som Kilsbo.

För henne var Kil bästa tänkbara uppväxtmiljö, och inte är kärleken mindre nu när hon nått fram sitt drömjobb:

– Jag älskar Kil!

PROFIL