Torsdag, 27 april - vecka 17
Krönikor

Våndan av att gå i bilbytartankar

Jag går i bilbytartankar igen. Det är tredje våren i rad jag överväger att föryngra mig ett antal årsmodeller.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Ni som känner mig, eller är trogna läsare av den här spalten, vet att jag inte är känd för att ta förhastade beslut. Jag vill grundligt värdera alternativen innan jag gör slag i saken. Det kan ha sina nackdelar, som när jag ska byta bil.

Egentligen vill jag inte byta bil. Min S40, som var fabriksny i slutet på förra seklet, tar mig dit jag vill utan att krångla allt för mycket. Batteriet mådde visserligen inte så bra i vintras när temperaturen kröp under nollan. Där har jag mig själv att skylla. Jag åker för lite bil, och för korta sträckor, för att batteriet ska hinna ladda ordentligt.

De finns de i min omgivning som ifrågasätter om man, som jag, åker 500 mil om året behöver ha en bil.

Du har inte längre än tio minuters cykelväg till jobbet, är ett tungt argument. Sant, men det finns en bekvämlighetsfaktor också.

Problemet med min Volvo är att det börjar dyka upp rost på skärmkanterna. Jag är inte händig nog att åtgärda det. Det överlåter jag mer än gärna till nästa ägare. Den stora fördelen är att den bara rullat 9 000 mil så det borde finnas liv kvar i motorn. Den årliga värdeminskningen torde dessutom räknas i hundralappar.

Om bilen går igenom besiktningen så är därför chansen stor att jag behåller den en vinter till. Då slipper jag lägga ner tid på att plöja bilbörsannonser och besöka bilhandlare den här våren också.

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 8)
Våndan av att gå i bilbytartankar

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!