Vad var den där Jesus för en lirare egentligen?

Den som kopplar siffrorna till ett datum och är hyggligt bevandrad i modern historia anar vad det handlar om. Just det, mordet på president John F Kennedy.

Bokens premiss är halsbrytande, som så ofta när King är inblandad. En vanlig engelsklärare får nys om en passage till förfluten tid, placerad i kylrummet på en sliten hamburgerrestaurang. Han tar klivet och plötsligt befinner han sig bakom kåken – i september 1958.

Varje besök på andra sidan får dessutom konsekvenser när han kliver tillbaka in i sin egen tid.

Som ni förstår beslutar han sig för att hänga kvar till den där ödesdigra dagen i november 1963, med avsikten att rädda Kennedys liv. Men det är lättare sagt än gjort. Historien är nämligen synnerligen ovillig att låta sig ändras. Och vad blir följden..?

Kalla mig barnslig, men den där typen av historier fascinerar mig ändlöst. Jag har tidigare skrivit i dessa spalter om Stephen Frys ”Making History”, där ett extra effektivt p-piller sänds tillbaka i tiden till den by där Adolf Hitler skulle ha fötts.

Pillret hamnar i vattenreservoaren och gör mor och far Hitler sterila, varpå historien tar en oväntad vändning. I brist på allas vår Adolf tar nämligen en lika ond men mycket mer slipad och pragmatisk man upp stafettpinnen och över makten i 1930-talets Tyskland. Vilket slutar i att det tredje riket förverkligas.

Omtumlande tanke, onekligen.

Och det är ju i princip omöjligt att läsa sånt utan fundera vart man själv skulle ta vägen om tidsresemöjligheten uppenbarade sig. Korsningen Sveagatan-Tunnelgatan på kvällen den 28 februari 1986? Centrala Oslo den 22 juli ifjol?

Inte dumt tänkt, kanske. Men nej, bättre upp: jag pluggar upp på arameiskan, fixar en fotsid dräkt och drar till Jerusalem för sisådär 1970 år sedan. Sen får jag väl fråga mig fram till snickarns grabb.

Jag sätter min grundmurade ateism på spel, men det är det värt...