Vad har vi gjort för ont?

De fällde lite för mycket träd nära Klarälven, ungefär på samma sätt som First Camp gjorde på Skutberget. De blev båda polisanmälda för misstänkt miljöbrott, men får dispens från strandskyddet av kommunen i efterhand. Smidigt för byggbolaget, men synd om träden som aldrig kommer tillbaka.

Om man ska se exploateringen från den ljusa sidan så blev det ljusare i vardagsrummet sedan träden försvann. Dessutom kan vi se en glimt av älven från sovrumsfönstret, men det är ju bara tillfälligt innan de nya husen är på plats.

Mer negativt är att delar av vår gräsmatta har förvandlats till sankmark. Alla de nedsågade träden i skogen drack en hel del vatten. Vatten som nu rinner ner på vår tomt.

Det gamla förrådet står i vatten och jag vet inte hur det går med veden som ligger där. Häcken badar i vatten och mår inte alls bra. Den överlever nog inte det här.

Vädrets marker har inte direkt stått på vår sida. Regnet fortsätter ösa ner i stora mängder.

Två gånger har byggbolaget varit på plats med en grävskopa för att försöka leda bort vattnet. Det har blivit något bättre, men långtifrån bra.

Så det klafsar fortfarande när vi går på gräsmattan och jag bävar hur det blir när det fryser till. Men det kunde ha varit värre, som jag brukar säga.

Tack och lov har vi dränerat runt huset för några år sedan, så det är åtminstone torrt i källaren. Annars hade vi nog fått vada runt i vatten där också.

Vadat runt i vatten har vi också gjort under helgens tripp till Barcelona med bokcirkeln. Yr.no lovade över 50 millimeter regn på två dagar, så i stället för shorts och sandaler blev det paraply och regnjacka i packningen.

Vad har vi gjort för ont för att alltid drabbas av oväder på våra resor? Har vi fått allt regn för våra synders skull? Och jag som lever ett så enkelt och osyndigt liv.