Pröv en kôrv? Gött!

Tydligen anser de att det beskriver deras sinnestillstånd bättre än bra, fint, skönt, härligt eller något annat som man skulle kunna utbrista då man tofflat in en boll mellan ett par stolpar eller så.

Vore det Stefan Holm, eller kanske någon FBK-import som fått veta att ”gôtt” är det första man bör lära sig av svenska språket efter ”jävla skitstövel”, så kunde jag förstå det. Men stockholmare, skåningar och dalmasar som väl aldrig satt sin fot i Värmland annat än som fiender? Mycket mystiskt.

Fast sportmänniskor är ju ofta mycket för att låta språkflugor sprida sig inom gruppen. Förra vintern påstod sig alla spelare och ledare inom ishockeyn ha fått ”momentum”, vad de nu menade med det – det kan ha betytt att det gick bra för dem. Och benägenheten att börja alla svar med ”nää…”, även när man mår gôtt, behöver jag väl inte ens nämna.

Ett annat problem uppstår när rikstidningar ska återge ordet, nämligen att de oftast stavar det ”gött”. Det är vad ett svin kan vara innan det förvandlas till bacon och julskinka, och ger således ett konstigt intryck när någon utmärglad träningsnarkoman påstår sig känna det så.

Problem med ö och ô såg jag för övrigt exempel på härom dagen i en Konsumbutik där jag uppmanades att ”prôv” en värmländsk korv. Där borde det givetvis ha varit ett vanligt ö. Men just denna värmländska butikskedja har visat brist på värmländsk språkkänsla förr när den kallade kött för kôtt, vilket betyder kottar.

Snälla Konsum Värmland, nog måste ni väl kunna hitta någon reklammakare som behärskar värmländska? Så man slipper skämmas för att vara delägare, och i sitt stilla sinne tänka när man ser era felstavade reklamskyltar: – Rôv!