Prata mer om psykisk ohälsa

Medan självmord generellt sett följer en nedåtgående kurva i Sverige så gäller inte den trenden för barn och unga. Enligt Socialstyrelsen var det 121 personer under 25 år som tog sitt liv år 2010. Det är 121 personer för mycket. Att våra unga mår dåligt är ju inte direkt någon hemlighet. Den psykiska ohälsan har bara ökat sedan 1990-talskrisen och framåt.

Orsakerna sägs vara många: Den stora ungdomsarbetslösheten, ökade ekonomiska klyftor mellan unga och äldre, hårdare krav, färre anställda i skolan och en tuffare arbetsmarknad där allt du gör klockas och mäts.

Ja, det är inte svårt att förstå att man tappar både framtidstro och självförtroende. Alla dessa orosmoment plus det faktum att det faktiskt kan göra riktigt ont att bara vara ung. En del människor beskriver tonåren som den bästa tiden i livet. Självklart talar några av dem sanning, men jag tror att de flesta bara lider av svår minnesförlust. Jag tror att det är vi andra som tillhör majoriteten. Vi vars unga själar kliade likt eksem på huden. Jag minns tonåren som trasslig, ensam och väldigt, väldigt, väldigt vilsen.

En av mina favoritfilmer under tidigt 90-tal var Edward Scissorhands. En blek, svartklädd Johnny Depp med långa vassa saxar istället för fingrar. Han gjorde allt för att passa in i den pastellfärgade villaförorten. Men projektet var dömt att misslyckas och han blev aldrig helt accepterad. Han var en förkroppsligad metafor för känslan av att inte vara som alla andra. Känslan av att vara ett monster bland perfekta barbiedockor och avtrubbade vuxna. Eller kanske rättare sagt känslan av att vara en helt vanlig tonåring.