Man borde nog gradera upp sig

Den nya tekniken väller in över oss som en snöstorm vid Kebnekaise. Frågan är om man ska ta skydd eller fånga flingorna för att bättre smälta in i omgivningen och se ut som de andra på stan. De som går med gamnacke, rullar fram senaste nytt på smartphone och kliver rakt ut i gatan för att övergångsställen är gångtrafikanternas fredade zon.

Förr morsade man på stan, nu gör man det på Facebook. Eller fejjan. Med två tonåringar i huset vet jag nog vad det kallas.

Min mossighet i ämnet ska inte förbjuda mig att försöka hänga på den nya tekniken, tänkte jag, och gick in på Expert. De visade mig en Xperia av senaste modell, en X10 smartphone för multimedia med HD-video och 4-tumsskärm som kan hämta appar från Android Market.

Det var ett besök i den nya tiden för en som borde gradera upp sig. Det var full rulle på skärmen men utan större framgång, så jag tackade för mig.

Jag övervägde ganska snabbt att det skulle fresta på mitt tålamod och äldsta dottern tröstade (?) mig med att den ändå var för modern för mig. Det är ju sådant man gärna vill höra som förälder, att man har framtiden bakom sig.

Jag kunde få en aning om att det nog är så när vi var på krogen i lördags. Så länge vi åt var det lugnt, sen började det blinka under dukarna och i händerna på arbetskamraterna. Det var fejjan, twitter och skvaller, och där satt jag med mig blankslitna klenod utan minsta snitsighet.

De skulle bara veta vad den mobilen varit med om, att den kunde ha blivit borttappad för gott i Nikkaloukta eller försvunnit med snösvängen i Charlottenberg.

Jag är nöjd så länge det går att ringa med den, och för att verka riktigt gammaldags tycker jag det är onödigt att skaffa ny mobil och bil, dator och våffeljärn, kalsonger och strumpor innan de har gått i sönder. Som en liten protest mot prylsamhället, bortsett från plaggen, och som en slags läggning jag tror jag ärvt av mamma.

Varför köpa nytt när det gamla fungerar?