Kunskap fördärvar idyllen varje gång

Så skrev en av mina underfundiga vänner på Facebook i morse, som respons på en hårresande upptäckt han nyss gjort: första rejäla rimfrosten på bilrutan.

En något mystisk variant av positivt tänkande, helt klart – men det hade nog sin avsedda effekt. Jag smålog i alla fall.

Men det fick mig också att fundera. Fiji? Vad fasen pysslar dom med där? Framför ögonen dansade bastkjolsklädda damer, palmträd och vidsträckta sandstränder, men vad baserade jag det på? Enbart förutfattade meningar. Det blev till att köra ner huvet i ”det där internättet” och nu ska ni få höra vad mina efterforskningar resulterade i.

Republiken Fijiöarna ligger, som vi geografinördar anade, utslängt i Stilla havet ett par hundra mil norr om Nya Zeeland. Drygt 900 000 invånare trängs (mja) på drygt 800 öar, varav Viti Levu är störst och därmed har förärats huvudstaden Suva.

Klimatet är som förväntat hett, fuktigt och tropiskt och det växer mangoträd i nästan varje trädgård.

Så långt inga sensationer.

Men då tittar vi lite på statsskicket. Den där nationaldagen som alltså firas den 10 oktober kommer sig av befrielsedagen från det brittiska imperieväldet. Ingen stor dramatik då, 1970, men under kolonialtiden hade britterna importerat stora mängder arbetskraft till Fijiöarna från Indien. Det fick konsekvenser.

Efter självständigheten hamnade nämligen den politiska makten hos den relativt större folkgruppen fijierna, medan den ekonomiska makten vilade på indierna. Gnisslet tilltog sakta men säkert i styrka, och när det indiskdominerade partiet efter valet 1987 fick del av regeringsmakten tog det riktigt hus i helsike. Två statskupper inom några månader.

Många indier drabbades hårt, och vissa lämnade landet.

Idag är dock läget något så när normaliserat, och Fiji har till och med sett en indiskfödd premiärminister väljas. Men idyllen är onekligen skavd i kanterna.

Och med det får jag väl fixa ett nytt ”happy plejs” nästa gång rimfrosten skaver min själ...