Innehåll och förpackning...

lyssnar eller inte. Slutsatsen är att det är värt att lägga ner möda på förpackning om man vill att innehållet ska nå ut.

Men nu har jag upplevt motsatsen...

Sitter i Aula Magna och lyssnar på en föreläsare som gör många fel. Han pratar jättefort – slirar över konsonanterna så jag får sitta på helspänn för att uppfatta vad han säger. Han tittar inte så mycket på oss heller, är helt koncentrerad på vad han ska säga och tittar bara upp för at titta, nästan lite överraskat, på sina många) powerpointbilder. Han efterträds av en föreläsare som har allt. Pedagogisk röst, eftertryck och pauser, god ögonkontakt med publiken och en personlig ton.

Vem tror ni jag lyssnar på?

Nä – inte på pedagogen! Tvärtom håller jag på att somna och får ideligen skärpa till mig och försöka höra vad hon säger.

Medan jag nästan inte andas under de 45 minuter snabbprataren sprutar fakta och exempel över mig – jag vill inte missa en stavelse och är helt utmattad av ansträngningen att tolka hans slarviga konsonanter. Men samtidigt som jag är lättad över att han slutar så vill jag höra mer! Heeela dagen! Flera timmar till!

Jag känner mig lite taskig mot sömnpillret för hon har ett angeläget ärende – att säga oss att hur vi bemöter varandra avgör hur vi mår. Viktigt. Men som ni ser tog det mig åtta ord att konstatera det medan hon använder sisådär 5 400 för samma sak (snabbprataren klarar nog det dubbla...)

Däremot vet jag att jag inte skulle klara att referera min nye idols föredrag inom de artikelramar vi har här på tidningen. Jag behöver snarare en liten bok...

Det han ger mig är en ny insikt – att motsatsförhållande mellan entreprenörer och byråkrater är logiskt och till och med det enda möjliga. Förstår man det kan man samverka istället för att hata varandra.

Content is king...