Hur långt bort ska man åka på semestern?

Det är nu det. Efter semestern, några retfulla dagar för sent, eller kanske som en försmak av nästa. Så vi kan börja längta igen.

Denna fåfånga väntan, på en ny rotblöta om tio, elva månader. Vi vet ingenting om det, men det kan hända igen.

Men vänta nu, det är 22 grader i vattnet, vid vår brygga vill säga, och badsäsongen på väg att gengälda denna usla sommartid.

Dessutom garanti för att vi kan fortsätta sitta ute om kvällarna, hur svala de än börjar bli. Behåll värmen, skaldar inredningsföretaget som snokat upp mejladressen och presenterar den ena förslaget efter det andra för att vi ska slippa frysa, överallt om kroppen från knoppen, ryggen neröver häcken och framsidan till fötter och tår.

Terrassvärmare kallas de, rostfria och justerbara med timer, samt benvärmare, så kallad lounge heater som jag tycker påminner om ett rymdskepp i miniatyr. Det är sådana onödiga frestelser företaget erbjuder – när det finns filtar,

Sverige är Sverige och resten av sommaren kan få ha sin gilla gång, tycker jag. Gå över i höst och sedan kan vi släppa funderingarna på varför vi inte gjorde som grannarna i somras, flydde landet.

Hur lång bort måste man åka på semestern för att folk ska bli nöjda? Ibland undrar jag, särskilt när de reagerar på att jag helst vill sitta under min korkek och ha det lugnt och skönt.

Men någonstans ska ni väl åka? Grebbestad och Göteborg verkade inte långt nog. Mars nästa.

Ni förstår hur det här ska sluta: borta bra men hemma bäst.

Jag tycker det är alldeles fantastisk att vakna ledig, känna kaffesuget, stilla det och äta frukost på verandan även om det så spöregnar och läsa tidningen så länge jag har lust. Sen göra något. Kanske.

Grannarna fick spader och panikbeställde en resa till Turkiet. Hur kul var det då? Att sitta i skuggan och inte orka röra sig i 45 graders värme.

Jag byggde två altaner, utan värmeslingor, och fick någonting gjort på semestern. Det beror på hur vi är.