Han svarade JA

När jag skriver en nyhetsartikel gör jag det efter ett visst recept. Jag svarar på frågorna: Vad har hänt? Var? Hur? Varför? När? Vem? Jag kontrollerar så att allt stämmer och försöker att få citat från beslutsfattare och berörda. Man kan säga att en nyhetsartikel skrivs med huvudet. Min förra krönika skrev jag däremot med hjärtat.

Texten skrev sig själv. På en timme var frieriet planerat, skrivet och färdigt. Jag hade inte en tanke på att krönikan skulle leda till hundratals gratulationer och ännu fler frågor.

Här kommer en uppräkning av de allra vanligaste frågorna och mina svar:

Vad svarade han?

– Han blev glad, förvånad och svarade ja.

Visste han verkligen inte om att du skulle fria?

– Han hade ingen aning om det. Jag höll det hemligt och han fick reda på det genom att läsa krönikan på morgonen. Jag väckte honom med frukost på sängen och bad honom att läsa näst sista sidan i tidningen.

Du verkar lite galen, är du det?

– Nej, jag är inte ett dugg galen. Jag försöker bara göra så gott jag kan.

Varför gjorde du det?

– För att jag älskar honom. Det var också ett ganska bra tillfälle. Jag gick på semester på måndagen och krönikan publicerades på onsdagen. Min plan var att det skulle göra att jag slapp kommentarer från mina kollegor. Jag kände mig blyg inför att blotta mitt hjärta och hade hellre varit magsjuk än att sitta på ett morgonmöte där krönikan behandlades under lupp. Det där med att undvika kommentarer var dock en felkalkylering. Detta eftersom VF var den första av tre tidningar som ringde upp och bad om en intervju den dagen.

Men även om jag inte förväntade mig den här responsen så ha efterspelet och uppståndelsen enbart varit positiv. Jag vill verkligen passa på att tacka alla som har engagerat sig i mig och min krönika.