Hade Palme fungerat i dag?

Vi hade varit på skoldans dagen före och jag hade därför sovit längre än normalt och helt missat de första rapporterna och snart skulle vi ner och träna i gymmet på Alléhallen i Hallsberg, bror och jag. Det gjorde vi nästan varje lördag.

Det blev inte så. Jag stannade hemma och följde tv-sändningarna i stället på samma sätt som jag många år senare skulle följa dem efter World Trade Center även om sändningarna inte var lika omfattande då, 1986.

Men där finns även andra minnen. Under en klassresa kom han plötsligt gående på bron mellan Rosenbad och riksdagshuset. Jag tror att det regnade. Han gick fort. Några livvakter syntes inte till.

Andra minnen är minnen jag inte vet om de är mina egna eller om det är minnen från dokumentärer som sänts om Palme i efter hans död. Det blir lätt så.

Men som barn gillade jag Palme. Det minns jag. Jag gillade Palme för pappa gillade Palme. Han var till och med lik honom, i alla fall hade han samma näsa.

Olof Palme var lika färgstark som kontroversiell och hatad. Ibland suckas det här och var över att det inte längre finns några färgstarka politiker. Politiker som vågar använda uttryck, som vågar använda kraftuttryck. Som vågar kritisera stormakter.

Kanske saknas han mest av oss journalister som älskar personer som pratar i rubriker. För det gjorde han.

Men hade en politiker som Palme fungerat idag? Hade han kunnat existera i en värld där tyst diplomati upphöjts till huvudregel. Där globaliseringen gått framåt i en rasande takt, där länder knyts till varandra i synliga och osynliga band och där vi alla mer eller mindre är beroende av varandra?

Det är med de tankarna jag lämnar biosalongen.