Ett suveränt liv så här långt

Jag har levt ett suveränt liv så här långt. Tycker jag själv, i alla fall. Men ändå. Typ fotbollsproffs, astronaut eller statsminister skulle ju inte vara fel. Lite mer tryck i grejerna, om man säger så.

Men det verkar lite jobbigt också. 18 träningar i veckan i 15 år känns väl sådär. Och för att åka de där 40 milen (Karlstad-Halmstad) upp i rymden fick väl Christer Fuglesang träna mer eller mindre dygnet runt i 20 år. Det vete väl tusan om det är värt. För att inte tala om statsminister. Den vägen vill jag nog absolut inte ta. För mycket politik för min del. Och då blir det ju svårt.

Nej, jag är nog rätt nöjd ändå. Dock kan jag inte låta bli att imponeras av personer som lyckas. För att inte prata om de som lyckas med flera olika karriärer i extremt konkurrensutsatta branscher. De är på sitt sätt mina största idoler.

Störst av dem alla i min värld är utan tvekan Arnold Schwarzenegger. Jo, jag är allvarlig. Snacka om imponerande karriär. Utbildad till stridsvagnsförare, utsedd till Mr Olympia sju gånger och Mr Universum fyra gånger, ett av de mest inkomstbringande namnen i Hollywoods historia och sedan guvernör i världens åttonde största ekonomi. Allt med en engelska som inte skulle göra mormor avundsjuk. Hur lyckas man med en sådan sanslös karriär!? Kanske på grund av att han inte lärt sig svenska. I det här landet hånas han ju snarare och det säger väl allt om jante-Sverige och inget om Arnold Schwarzenegger.

Frågan är vad han ska göra nu när hans dagar som guvernör snart är slut. Skulle inte förvåna mig om han lyckas ändra den amerikanska konstitutionen och blir president. Vi får väl se. En sak är säker. He’ll be back.