En resa i spåren efter EU och morerna

Nej, den omtalade krisen ser vi inte mycket av, mer än de halvt nedmonterade kranarna på den stora obebyggda hotelltomten en bit nedanför vår lägenhet, lika obebyggd som för tre år sen. Inte för att vi betvivlar en sekund att fattigdom existerar. Men någon eller något måtte hålla undan tiggarna från turiststråken – bortsett från de som arbetar för småslantarna genom att bygga imponerande konstverk av strändernas sand.

Och demonstrationståget som drar förbi den gigantiska katedralen i Sevilla är visserligen både långt och brett, men stämningen till synes avslappnad bak de röda banderollerna som kräver stopp för kommunala nedskärningar.

Alltså: så här välhållna vägar har vi inte hemma i Sverige. Kanske beroende på att vi och inte de har tjälskott och dubbdäck, kanske beroende på det generösa EU-stöd som spanjorerna likaväl som grekerna måste börja vänja sig av med – för att hellre dela varandras bördor; vi ser en del onödigt stora fritidsbåtar också!

(Inom parentes: så välstädade trottoarer har vi inte heller, vi som förr ansåg oss vara världens renligaste folk … Kan knappast hänföras till EU-kontot).

Vi ser spår av andra investeringar än européernas också: fantastiska moriska byggnadsverk, dessbättre bevarade när de kristna tog tillbaka det som nu är Spanien från araberna. Eller muslimerna, för att förtydliga det för dem som inbillar sig att det är vi vitingar som fött vetenskap och kultur. I Córdoba röjdes visserligen plats mitt inne i Europas största moské för ett kristet – ganska överlastat – kyrkorum, men ett tusental kolonner med moriska valvbågar står kvar omkring det. Bara så vackert!

Den som gör en resa får något att fundera på – och lär så länge hon lever.