Ekologiskt, nja...

“Sommartid är jag 95 procent raw food, vintertid kanske 65-70 procent” sa han och menade att man inte ska bli alltför fanatisk i sin övertygelse. Det räcker gott att man utnyttjar möjligheterna på bästa sätt – och när det inte finns eller passar med råa födoämnen så väljer man det som fungerar.

På detta tänker jag en del efter att ha varit ansvarig för ekologisk matlagning och café under en vecka. För egen del är jag inte särskilt trogen det miljömässigt korrekta, har jag kommit upp i en femtio procent så är det vackert så. Men ett café som annonserar sig som ekologiskt måste förstås vara det in i minsta lilla saltflinga.

Det är rätt jobbigt kan jag säga. Och dyrt. Vanliga mataffärer har krav, rättvisemärka och ekologiska på nästan allt – men man får leta. Och det kan just ha tagit slut... jag har letat mig blå efter ekologiska tortilla wraps, efter ekologiskt florsocker och efter ekologiska hallon... det tar en liten stund. Det är klart att om man håller på så hittar man de där varorna lätt med tiden men för en nybörjare tar det eoner. Särskilt som det ibland egentligen borde funnits men råkade vara slut. Man letar igenom hela sortimentet tre gånger innan man slutligen frågar personal och får reda på att jodå, man har letat rätt – fast just nu finns det inte hemma.

I kassan får man sedan skrämselhicka av slutsumman och inser att man aldrig mer kommer att tycka att ekologiska bakelser är dyra...

Men jag skulle faktiskt vilja lansera “Nästan”-caféer. Caféer som annonserar att de är nästan ekologiska och vill man veta vilka varor som fallerar kan man fråga i kassan. Jag skulle knappast höja på ögonbrynen om caféet använt oekologisk jäst, däremot säkert för orättvist kaffe.

Tillvaron blir betydligt intressantare när vi slutar tänka i svart-vita begrepp utan försöker oss på lite nyanser i stället. Då kan vi inte gå på märkning, då måste vi tänka!