Den uppochnervända kulturvärlden

Och så sitter nu hyllade dalarockbandet Mando Diao i Babels fåtöljer och kallar gubben (som aldrig hann bli en sån, men väl såg ut som en) för rockstjärna med texter bättre än Bob Marleys, Paul Simons och Pattie Smiths!

Vart Frödingmedaljerna tar vägen nästa år känns inte som någon högoddsare …

Vem som i november får Augustpriset i fackbokklassen verkar mer osäkert; där finns några starka kandidater. Ett som i alla fall är säkert är att det inte går till Zlatan, även om det var vad som glatt utropades i ett antal rubriker när nomineringarna släppts. Okej att han öppet och villigt delat med sig av sitt liv och sina tankar till David Lagercrantz. Men nog brukar det vara författarna som bär hem priset!

Å andra sidan har jag med tiden insett att en hel del författare inte vore något utan sin lektörs eller förläggares ganska resoluta handpåläggning, och att namnet på omslaget alltså hur som helst ska tas med en nya salt.

Samma skepsis som jag borde visat Magnus Wallengren, ordförande i Kristinehamns kulturnämnd, när han försvarade kommunens miljonsatsning på ett offentligt verk av konstnären Bengt Olson – med motiveringen att stan inte har något sådant tidigare. Nu vet jag bättre: en fristående skulptur i blästrad betong utanför konstmuseet, två reliefer i betong som ramar in entrén till Kvadraten, en utsmyckning i kakel på Sparbanken, en mycket tidig utsmyckning i själva nämndhuset …

Därmed inte sagt att man aldrig ska lita på politiker.

Och på tal om konst: jag skulle vilja vara en fluga i kökstaket hemma hos Värmlands museums chef Åsa Hallén och Karlstads stadsarkitekt Måns Hallén, när han jublar över att ha lyckats rädda några målningar på en pub, hon beklagar att hon inte lyckats bli av med en skulpturgrupp på museet. Uppochnervända världen (sa flugan)!