Bob och Jan har inte bara åldern gemensamt

Några föredragshållare var fysiskt på plats, andra kunde vi möta via bild- och ljudlänk. Det blev en fantastiskt spännande eftermiddag, där vi digitalt förflyttades från Johannesburg, via London till Strasbourg för att slutligen landa i FN-högkvarteret i New York.

Höjdpunkten blev ett långt samtal med Jan Eliasson, sedan början av juli FN:s biträdande generalsekreterare. Han fick tidigare i år ett samtal från Ban Ki-Moon som erbjöd den svenska veterandiplomaten ett nytt jobb.

Eliasson kunde inte säga nej, trots att han såg fram emot en lugn pensionärstillvaro. Det blev bara fem dagars semester på Gotland innan han drog iväg till New York.

FN är som ett gift i blodet, förklarade han för oss och radade upp sina arbetsuppgifter som världsorganisationens näste högste chef.

Han kom till FN och hamnade mitt i en rad kriser. Det är elände i Mali, Kongo och Somalia. Det är fullt krig i Syrien som i värsta fall kan sprida sig. Eliasson leder en krisgrupp för att försöka minska risken för att fler länder blir inblandade.

Han jobbar dessutom med vad som ska komma efter 2015 när FN:s millenniemål ska förnyas. Med sprudlande entusiasm berättar han om framgångar i fattigdomsbekämpningen. Med ilska talade han om bristen på barnmorskor i Afrika och hur ideologi och kvinnoförtryck dödar både nyförlösta mammor och deras barn.

Det är hårda bud, sa Eliasson och det är bara att hålla med. Här går man i Karlstad och ojar sig över korrekturfel och krånglande datorer. Där sitter Jan och försöker skapa fred och utrota fattigdomen. Det är skillnad på jobb och jobb, och det är inte fel att lyfta blicken ibland.

I dag fyller Jan Eliasson 72 år. Han är jämnårig med Bob Dylan, en annan av mina favoriter. De har åtminstone en egenskap gemensam. De verkar vara outtröttliga, ute på varsin never ending tour.