Assangeaffären – en dokusåpa på speed

Jag vet naturligtvis att bakgrunden är allvarlig. Men efter att Ecuador nu beviljat Assange asyl kan jag i princip bara tänka på Lödder. Den gamla 1970-talssåpan om Jessica Tate och hennes galna familj. Och jag tänker på Anders Gernandt, den gamla hästhoppningskommentatorn med de skorrande r:en, som presenterade avsnitten med ständigt återkommande frågor om vad som skulle kunna komma att hända i programmet.

Eller varför inte Dallas, när Bobby efter flera säsongers frånvaro på grund av sin död plötsligt steg ur duschen och det visade sig att hustrun Pam, den virrhjärnan, bara drömt alltihop.

Julian Assange har under de senaste två åren spelat ut varenda kort som finns i den juridiska kortleken. Till sist, efter att fallet passerat alla tänkbara juridiska instanser, beslutades att han skulle lämnas ut till Sverige.

Men i stället för att vänta på utlämningen och ställas inför åklagare i Sverige, och här även kunna försvara sig mot anklagelserna, tog han sin tillflykt till Ecuadors ambassad i London. Där har han befunnit sig sedan i försomras.

Det har länge spekulerats i hur Assange ska ta sig ut från ambassaden för att kunna resa till Ecuador. Kommer han att smugglas ut i en säck med diplomatpost? Ska engelsmännen ”storma” ambassaden? Har de rätt att gå in och hämta honom? Har de rätt att ta honom om han åker i en diplomatbil? Eller måste de gripa honom på väg från ambassaden till bilen eller från bilen till flygplanet?

Finns det några hemliga utgångar från Ecuadors ambassad som inte är kända och som skulle kunna användas? Tunnlar?

Frågorna är många. Det enda som är klart, precis som i Lödder på sin tid, är att det kommer en hoper nya avsnitt innan följetongen Assange slutar sändas.