Alla vill visst bli glada pensionärer

När så pensioneringen kommer och det finns all tid i världen för det meningsfulla, finns inte barndomens spontana sökförmåga kvar. Bodil Jönsson förklarar hur vi kan hitta tillbaka till nyfikenheten igen.”

Vem kan motstå en sådan inbjudan till ett av hundratals seminarier under bokmässan i Göteborg? Definitivt inte jag, som står inför denna milstolpe i livet, och som alltså i god tid letat mig fram till porten till rätt lokal.

Och inte bara jag, skulle det visa sig – jag som inte enbart tänkt väcka min egen nyfikenhet utan även planerat att dela med mig av visdomen till er. Vips fylldes de 250 platserna av mässbesökare med inköpta seminariebiljetter. Där stod vi journalister, som har tillträde i sista hand, med våra långa (rynkiga) näsor.

Irriterande, inte minst som en hel del av de lyckosamma i kön såg ut att ha åtskilliga år kvar till pensionen och alltså gott om tid att lyssna på tidsexperten Bodil.

Att vara/bli medelålders är uppenbarligen inte tillnärmelsevis lika spännande, även om mässplanerarna trott det. 340 åhörarplatser hade vikts åt brittiska författaren Jane Shilling, som skrivit en bok med titeln Främlingen i spegeln, och som nu talade över rubriken Varför blir man medelålders? Kanske var vi 150 som funderade över denna gåta – och definitivt inte fick något tillfredsställande svar av denna stiliga honungsfärgade 50-plussare, ganska flamsig vill jag säga.

Hon hann prata om mycket, men jag tror faktiskt inte hon nämnde ordet sex. Det har ju annars blivit comme il faut efter decennier av byrålådsblygsel; kanske det var Skavlan som gjorde det helt okej att välja ”50 nyanser av honom” till läsecirklar med medelålders kvinnor, liksom att blanda in travar av den bland kokböckerna invid Gudrun Sjödén-montern på mässans mat- & trädgårdstorg. De litterära kvaliteterna har jag hittills inte sett rosas.

Nyfikenhet inför pensioneringen, eller?