Elva miljoner jag

Det går inte att få ordning på ett land som har så svårt för att tänka att det handlar om vi tillsammans. Jag svarar reseledaren att när jag reser från Sverige till Grekland, är det som att komma till en stor familj där alla pratar med alla och bryr sig om varandra, och man vill gärna sitta trångt, både på stranden och tavernan. Jodå, säger reseledaren, så är det på ytan, men det är den egna familjen som man verkligen bryr sig om. Man litar bara på sig själv.

Sommaren i Sverige var sval och grön. Sommaren i Grekland var het och vit. Vänner i Athen har aldrig varit med om så lång värmebölja. Veckor över 40 grader. Efter en lång och kall vinter kom sommaren plötsligt med stark värme i mitten av juni och sedan har det pågått vecka efter vecka. Man orkar inte göra någonting när det är så här varmt.

Jag lämnade Aten efter ett dygn och tog båten till Kreta, där det är lite svalare. Två veckors arbete var inplanerat på ön sedan länge. Jag somnade utanför Piraeus och vaknade i Heraklion. Färden gick med bil över bergen mot Kretas sydkust och den lilla byn Mirtos. Där firade vi påsk när apelsinträden blommade. Där firade vi midsommar och planterade Morea-träd i juni. I augusti plockade vi fikon och vindruvor längs vägen hem till vårt hus. Över hela Kreta kör små lastbilar och pickuper fullastade med vindruvor och meloner. Nu är det skördetid för det som växt under bar himmel.

Den långa sommaren har bränt marken vit av sol och varma vindar. Men i Mirtos var marken svart runt om byn. En skogsbrand i början av augusti fick fart i nordanvinden och stoppades till slut femtio meter från byns bensinstation. Röken låg tät och flera byar evakuerades. Senaste storbranden var 1984 och för trettio år sedan fanns inte ett brandförsvar som kunde vattenbomba med helikopter och flygplan. Den här gången var brandflyget upptagna första dagen med att släcka andra bränder på nordkusten. Utan deras hjälp hade nog hela Mirtos brunnit ner, trodde en hotellägare i byn.

Branden började i bergsbyn Mornies, där en herde brände gräs för att få bättre bete till sina getter inför nästa säsong. Folk är inte kloka, säger en vän i Chania, man slänger cigarettfimpar från bilar och man eldar skräp utan att tänka på följderna. Solen är farlig men vinden är värre. Det är ju bara en liten getherde som eldar lite gräs. Var skulle han ha lärt sig att det kan drabba fler än honom själv. Grekland består av många jag som har svårt att tänka vi.

Hotellchefer och reseledare som vi träffat på Kreta i augusti berättar samma historia; säsongen startade tveksamt och turismen sjönk med 30 procent i början av sommaren. Oron var stor inför de skrämmande hotbilderna om statsbankrutt och bankkonkurser och strejker bland båtfolk och flygledare. Forex försökte få folk att tro att det inte fanns några kontanter i Grekland och media fokuserade på regeringskris, gatustrider i Aten och fattiga pensionärer som letar mat i soptunnor. Den svenska sommaren fick många att börja längta till Grekland igen, och under sensommaren har hotellen haft full beläggning. Det ser ut att bli ett bra år för turistindustrin, särskilt på Kreta. Till stor del beror det på att turister från Ryssland och andra öststater har upptäckt Grekland.

Det kommer att ta många år för jorden att repa sig efter skogsbränderna på Kreta och det kommer att ta lång tid för Grekland att repa sig efter den depression som landet befinner sig i. Hemma i Sverige i somras fick jag många gånger frågan; – hur ska det gå att få någon ordning på Grekland? Vad är det som behövs för att landet ska återhämta sig?

Jag tror att det handlar om en grundläggande brist på tillit. Det saknas en vi-känsla som får grekerna att vilja och våga satsa tillsammans på sitt land, sin provins, sin stad och sin by. Naturtillgångarna är stora och grekerna jobbar mest i Europa. Men man har svårt för att jobba tillsammans. Hellre kör man en last vindruvor på sin lilla mopedbil till torget för att sälja i lösvikt, än att gå samman med grannen och starta en vinfabrik och förädla råvaran. Samverkan och framförhållning är inte grekernas starkaste sidor.

Nu kommer september, den bästa månaden här enligt många. Havsvattnet är behagligt varmt och kvällarna är ljumma. En middag på tavernan avslutas alltid med färsk frukt och kanske ett glas hemgjord raki. För den som kan ta en dag i taget är det gott att leva i Grekland.