"Tacksamt att skoja om greker"

Det här var ju inte allvarligt menat, det var humoristiskt, svarade informationschefen på Liseberg när hon fick höra att många greker har blivit förargade över nöjesparkens reklam, där ett gråtande barn inte får gå till karusellerna utan tvingas åka till Kreta istället. Jag har väldigt svårt att se något roligt i den här marknadsföringen, och inte blir det roligare av att informationschefen talar om för mig hur jag ska uppfatta reklamen.

Ut med det gamla – in med det nya

Jag väcktes av ett våldsamt oväsen på gatan utanför min bostad i gamla stan i Athen. Det lät som om någon höll på att slita sönder en bil med slägga, slag för slag.

Drömmen om en jul hemma

Det skäggiga originalet vandrar omkring i vårt kvarter och hummar och muttrar för sig själv. På långt håll ser han ut som jultomten. På nära håll kliver jag åt sidan när jag möter honom.

Elva miljoner jag

Patienten ligger på operationsbordet, säger min vän reseledaren i Heraklion. Patienten måste opereras och patienten heter Grekland. Kom ihåg, säger min vän, att Grekland består av elva miljoner jag.

Lidén i Aten

Poseidon har det inte lätt

För en vecka sedan tittade jag till den gamla prästlägenheten i Pireus som stått tom i två år i väntan på köpare. Fastighetsmarknaden står stilla i Aten.

Lidén i Aten

Trånga gränder dit solen aldrig når

Ur en port på Sofokleosgatan går en kvinna med snabba steg tvärs över gatan. Hon har bråttom och hon tittar sig snabbt omkring för att se om gatan är säker. Det är den aldrig. Kanske har hon en hel del kontanter på sig. De prostituerade har för länge sedan lämnat tryggheten.

Gott slut!

Självklart önskar jag ett gott nytt år.
Åt mig och dem jag älskar, åt vänner och arbetskamrater, åt alla värmlänningar och åt världen.
Men först: Ett riktigt Gott Slut!

15 år av förändring och likhet

Tack VF:s alla krönikeläsare för att ni hängt med på min 15 år långa resa runt i den postsovjetiska verkligheten! Jag minns det som igår när jag i november 1995 faxade in min första handskrivna text till VF:s redaktion från Moskvas centrala postverk.

Lördagskrönika

Världsekonomin…går den att begripa?

Första svårigheten med världsekonomin är alla nollorna (inklusive dom i finansbolag och bankstyrelser). Jag surfar in på Wikipedia: en miljon = sex nollor, en miljard = nio nollor, en biljon = tolv nollor, en triljon = 18 nollor. Det är ju en händelse som ser ut som en tanke att det blir fler nollor (i finansbolag och bankstyrelser alltså) ju mer pengar det rör sig om… men nu ska vi inte vara elaka, det är snart jul.

Väck Per Albin-torpen till liv

Hösten jag råkade födas fyllde Per Albin Hansson 50. Han bodde i Stockholm, ett radhus i Bromma. I morgonrocken gick han ut för att hämta posten denna tidiga oktobermorgon, solen var på väg upp, löven lyste gulgröna. Då kom han plötsligt att tänka på statarlängor, radhus ser ut som längor.

När hjälparna blir till skada

Bacon, äggröra och stekta små korvar. Minst två sorters müsli, plus cornflakes och branflakes, linfrö, solroskärnor och valnötskärnor i separata skålar. Apelsinmarmelad och björnbärsmarmelad. Jordgubbsyoghurt, vaniljyoghurt, yoghurt naturell och vanlig filmjölk.

Elefanten, åsnan och ormen

Oktober månad tillbringade jag i Alaska. Valkampanjen det vill säga demokraternas och republikanernas slagsmål om platserna i senaten och representanthuset pågick för fullt. Den reaktionära tea-party-rörelsen, ångade fram som ett expresståg över landet, vrålande mot allt vad federal regeringsmakt heter, sjungande hymner till konstitutionen och till ett mytiskt Amerika utan skatter och utan statlig byråkrati.

Att våga gå över gränser

Kliva över tröskeln till ett annat rum, betyder komma hem eller besöka någon vän, kanske främling. Hemmet, hur eländigt det än är, känns tryggt, rocken hänger på sin vanliga spik.

Krönika

Vaddå – politiken?!!

Fram till nu under hösten hade jag aldrig hört formuleringen, eller möjligen aldrig reflekterat över den.
Första gången jag lägger märke till den är det en räddningschef i en ganska liten kommun som säger: Vi frågade politiken om vilken förmåga ska vi ha.

Anteckningar från Alaska

När jag skriver detta är jag tillbaka i Alaska. Nu bor min dotter med sin familj någon mil från Palmer, en liten stad med mysiga småaffärer och caféer. Jag passar mitt barnbarn, Mille 1 1/2 år, medan min dotter jobbar (hennes man var bortrest i två veckor). Nödtorftigt återhämtad från jetlag (ouff, 10 timmars tidsskillnad) rattar jag deras andrabil kors och tvärs runt Palmer, min uppgift är också att köra Mille till dagis två dagar i veckan.

Det enkla, det svåra

En lysmask såg jag för ett tag sedan i norra Värmland. Påstås att de trivs i och kring skogsängar. Detta var på en allmänning ner mot bastun i Ransby, inte långt från skogen. Mörk sensommarkväll. Masken lyste med en vackert grönt sken, som om den var elektrisk, fosforisk. I min barndom såg man dem ofta, dock det moderna skogsbruket har decimerat skaran av lysmaskar. Vetenskapen säger: lysande honor synliggör sig för hannar.