Varför skulle vi skämmas?

Jag tänkte att det var en rackarns grek till att uppfatta svenska namn och undrade om han kanske hade bott i Sverige som så många andra nordgreker, men hann inte fråga innan han viftade fram nästa i den långa kön av dem som grundligt hade firat påsk på ön och skulle återvända till fastlandet.

Sen läste jag namnraden på min biljett.

Xeni, hade han skrivit, Utlänning.

Jämfört med de palestinier och afrikaner som precis som jag pluggade på universitetet bemöttes jag med oceaner av välvilja, men det kunde ändå vara frustrerande att vara insorterad i facket utländska, skandinaviska, kvinnor.

Vad som ingår i detta begrepp har Vassilios Bakalis uttryckt mycket tydligt. Vassilios Bakalis var tills nyligen Greklands handelsattaché i Sverige. Som diplomat fick han frågor om fallet Anna. Anna är en svenska som blev våldtagen sista natten på Samos, reste hem och blev läkarundersökt på svenskt sjukhus. Rättsläkarintyget visade skador av trubbigt våld mot kroppen och skador i underlivet. Anna polisanmälde den grekiske mannen. Han häktades på Samos, men släpptes snart utan att det blev rättegång.

Tvärtom blev Anna ett par år senare åtalad av den grekiska åklagarmyndigheten för falsk tillvitelse och förtal och har uppmanats att inställa sig i grekisk domstol i maj. Såväl rättsläkare som medier i Grekland har yrat om att svenskor har för vana att anmäla greker för våldtäkt för att få ut försäkringspengar, vilket helt saknar grund.

Detta har på goda grunder upprört en massa människor i Sverige. En av dem ringde ambassaden och sa att Grekland borde skämmas. Det tyckte inte Bakalis. Han tyckte att den upprörde istället borde skämmas över hur svenska kvinnor beter sig på semester.

Senare utvecklade han sitt resonemang genom att småskrattande berätta historien om hur ett antal svenska kvinnor ska ha demonstrerat på Rhodos, bärande plakat med texten: Ligg med oss, vi har inte aids.

Första gången jag hörde denna berättelse var i slutet av åttiotalet, fast i den versionen hade demonstrationen ägt rum på Kreta och via en portugisisk tidning nått grekiska medier.

Det var Panajiotis och Dimitris som berättade historien, och det hjälpte inte hur indignerat jag påpekade att skrönan bar vandringssägnens alla kännetecken. Det är begåvade och rara pojkar, och jag har för övrigt, om än inte samtidigt, varit ihop med båda, sug på den du, Bakalis! men här svek dem deras goda omdöme och sinne för källkritik.

Av detta lärde jag mig att hiv nog generellt betraktas som ett utifrån kommande hot. Svenskor och svenskar uppmanas alltid att vara försiktiga utomlands, och uppenbarligen är greker rädda för att smittas av svenskor.

Jag kan också avslöja att jag inte är den enda svenska som har haft romanser med greker, däri har den numera avskedade handelsattachén rätt.

Varför skulle vi skämmas för det?

Däremot har Bakalis totalt fel i den underliggande synen att en kvinna som glatt har sexuella relationer med män inte i andra sammanhang kan bli offer för våldtäkt.

Vassilios Bakalis företräder ingen unik uppfattning. Tänk på fallet Julian Assange. Det finns många märkliga turer i det svenska rättsväsendets agerande men jag tycker också att det är fruktansvärt med alla hatiska kommentarer gentemot de båda kvinnorna, kommentarer som utesluter att det kan vara våldtäkt eller sexualbrott, eftersom båda tidigare frivilligt hade haft samlag med Assange.

Än är det långt kvar innan vi kvinnor självklart har rätt till vår egen sexualitet, här som i Grekland. Rätt att säga ja, rätt att säga nej och rätt att själva ta initiativet utan att vänta tills någon behagar fråga.

Och så gläds jag över årets bästa högtid. I år infaller den samtidigt i Sverige och Grekland, det är inte så vanligt.

Christos anesti, Kristus är uppstånden! Glad påsk!