All den trötthet som ryms i en buss

Håglöst bläddrar jag i den tråkiga kundtidningen, skruvar på mig i det trånga sätet men hittar ingen bekväm ställning, vet inte om suget i magen är hunger eller illamående.
Mörkret kompakt utanför tågfönstret.

Hejdå, vad-ni-nu-heter

Chauffören från Unicef hämtar mig klockan två denna sista natt i Islamabad. Planet går inte förrän halv sju, men det är bäst att ha marginaler.

Vem ska våga vaccinera?

Morgon i Sukkur. Dammet som ett filter mellan solblå himmel och vägen.

Drinkskola på Ekerö, någon?

Dillen kom visserligen upp, men den var tanig och gulvissen från start, hukade sig under det evinnerliga regnandet och tynade bort, krympte liksom ner i jorden igen.

Skulle Almedalen locka inflyttare?

I år vann Västra Götaland.
Det var den organisation som lade mest pengar i Almedalen. 800 000 kronor för att arrangera sjutton olika seminarier.

Bland franska kor och postkontor

Någonstans mellan Köln och Hannover fylls Autobahn plötsligt av engelskregistrerade bilar. Vi förstår inte vad horderna av brittiska turister söker i trakterna.

Lindqvist

Tusen tack, alla lärare

Mindre än två veckor återstår. Ett barn slutar grundskolan och ett går ut gymnasiet, tydliga steg från barndomen in i vuxenlivet.

När brännvinet blev till vatten

Jaktlaget skar älg på skärtorsdagen för två år sen.
Det är inte så ogudaktigt och olagligt som det låter. Två älgar hade blivit påkörda på järnvägen, ett par av Mötteruds skickligare skyttar hade sökt upp de skadade djuren och skjutit dem, och på skärtorsdagens eftermiddag samlades hela jaktlaget för att stycka.

Gammal hederlig kamp i nya moderna kläder

Modespecial! ropar rubriken. Under ligger bilden av en ung kvinna med långt glansigt hår, ljusblå blus över klarblå t-tröja, tung armring och välnoppade ögonbryn och jag tänker reflexmässigt menherregudihimlen, för det är LO-Tidningens förstasida som lockar med modespecial.

Satsa på svampsafari!

En morgon när vi vaknar är hela världen vit.
Det råkar vara nyårsdagen och den orörda snön passar fint ihop med det år som ligger oförbrukat och löftesrikt framför oss.
Gnolande plockar vi fram snöskovlarna.

Varför är vi så uppgivna?

Häromveckan skulle vi åka tåg från Arvika för att se Värmlandsteaterns lysande uppsättning av Cabaret. Tidtabellen innehöll ett SJ-tåg som teoretiskt sett skulle anlända till Karlstad i lagom tid.
En i vårt sällskap satsade på detta tåg, som givetvis var en timme försenat.
Själv vågade jag inte chansa. Jag åker rätt mycket med SJ och har slutat tro på tidtabellen.
Det kallas att gilla läget.
Eller att resignera.

När globaliseringen körde fast

Strålkastarna överraskade, splittrade vintermörkret, bländade. Bakom dem fanns en långtradare som bredde ut sig över hela vägen.
Det var en tidig fredagskväll för snart tio år sedan. Vi var på väg till badhuset, vi åkte ofta dit på fredagarna när barnen var små, och nu höll vi på att bli överkörda av globaliseringen.

Vi är sålda!

Nu är tiden då allt ska ske. Konferenser ska ordnas, kurser hållas och tidningar tryckas.
Arbetsåret blir för varje år alltmer hopklämt, i alla fall i min bransch som frilansande skribent och moderator.

Vi kan vara stolta över Pride

Applåder ramar in vår vandring, leenden strålar mot oss, händer markerar high five och några åskådare gråter av rörelse.

Jag är mer lättlurad än jag trodde

Jag är ett rekorderligt fruntimmer, pålitligt och godhjärtat. Ryktet om min förträfflighet är spritt i cyberrymden, det märker jag på alla vädjande e-postmeddelanden.

Lag på föräldranärvaro på examen?

Det är ett par år sedan nu som en kompis med barn i ungefär samma åldrar som mina frågade:
– När blev det lag på att man måste vara med på barnens skolavslutningar?

Måste allt löna sig?

På insidan av toalettdörren sitter en väggtidning, som alltid på Karlstads universitet. Ett fiffigt utnyttjande av att folk sitter några minuter och hinner ta till sig information om var de billigaste böckerna finns, när och var det är fest igen eller vilka körer som söker medlemmar.

Lita inte på magkänslan

Författaren Åsa Linderborg såg en gång en ung svart kille sitta på tåget och läsa hennes gripande självbiografiska roman Mig äger ingen. Hon blev glad, gick fram och pekade på boken och frågade på engelska om han kanske ville ha autografen.