Jag vet hur lite jag vet

Min gräsklippare, lite knappt två år gammal, har tjänat mig väl. Den går på ström och att den nu vägrade starta berodde alltså inte på bensinstopp. Jag skruvade isär det som jag vågade mig på att skruva isär och bortsett från gammalt gräsklipp och damm så hittade jag inget som kunde föranleda stoppet. Jag skruvade ihop den igen och den startade ändå inte. Det var då jag insåg att jag fortfarande inte är vuxen – alltså ringde jag pappa.

Återigen skruvades gräsklipparen isär och vi kunde gemensamt konstatera att inget synligt fel gick att hitta. Det var då han drog fram dagens första mystiska verktyg och slog fast att patienten fick ström från vägguttaget men att strömmen inte nådde fram till motorn. Alltså gav jag mig på att skruva isär de saker jag inte vågat skruva isär på egen hand och helt plötsligt rasade det mesta isär – och en kabel inne i ett sådant där snitsigt gummihölje hade gått av och sanningen uppdagades.

Och det var då nästa än mer mystiska verktyg kom på tal. Faderskapet undrade om jag möjligen ägde en kabelskotång. Till svar gjorde jag min allra bästa imitation av en fågelholk och han insåg att jag inte hade en sådan i min osorterade låda med inte fullt så mystiska verktyg. Men eftersom en tång av detta slag hör varje välsorterad, om än osorterad, verktygslåda till drog far och son vidare i tillvaron till vitt palats för bilprylar på Bergvik.

Kabelskotång – bara namnet ger mig något slags rysningar av välbehag och en påminnelse om allt jag inte har en aning om i livet – inköptes tillsammans med en väldig massa kabelskor. Så om hundra kablar till går av i mitt hem under min livstid är jag utrustad för att laga dem. Problemet var bara att den äldre generationen lika snabbt som snitsigt lagade den brustna kabeln medan jag tittade åt ett annat håll, så jag har fortfarande ingen som helst aning om hur själva tången ska användas.

Men sådant kanske jag å andra sidan kan googla mig till på internet. Det var så jag löste dilemmat med att knyta en slips när jag skulle på olympisk fest här om veckan och det var så jag fick fram svaret på vilken motorolja jag borde fylla på i min bil. Även om jag inte vågade hälla den i bilen förrän jag konsulterat pappa om exakt var jag borde hälla den och hur mycket. Lika lite som jag ens kom på tanken att köpa olja förrän två av varandra oberoende ÖDIK-spelare lite i förbigående konstaterat att motorn inte lät riktigt bra och att jag nog borde…

En av de stora frågorna i livet som 36-åring är när jag egentligen ska bli vuxen. För nog var mina föräldrar bra mycket mer självgående när det kom till prylar av det här slaget när de var 36 än vad jag är nu. Å andra sidan kunde de inte skicka mail, twittra eller slösurfa på Legobloggar i samma utsträckning som mig i motsvarande ålder.

Gräsmattan? Nej, den är fortfarande inte färdigklippt. Men gräsklipparen, den fungerar i alla fall och jag vet vad en kabelskotång är. Och framförallt vet jag hur lite jag egentligen vet.