Ett fyndigt ord bevisar ingenting

Det finns ett par saker jag har svårt att bry mig speciellt mycket om i den här frågan. Jag kan inte alls se den konstnärliga storheten i att ta ett filmcitat och smälla upp det i neon på en husfasad. Jag har å andra sidan precis lika svårt att se att alls det finns något att bli upprörd över. Men enligt tesen, som väl inte direkt är sann, att all publicitet är bra publicitet kommer här ett par handfasta tips till andra byggnader i vår närhet som skulle kunna piffas upp med neon i olika färger.

Sundstaaulans fasad skulle till exempel kunna bli lite vackrare om vi ryckte loss två rader från Forbes gamla schlager. Nog vore det en höjdare att få se orden Farfars far, kan ge svar vem de var, Beatles, Beatles i blinkande rött?

Inte det? När vi ändå är inne på poppojkarna från Liverpool kan vi å andra sidan slå fast att det nog vore rent olämpligt att spika upp Imagine there’s no heaven på Domkyrkan. Oavsett färg och typsnitt.

När vi ändå är i Liverpool så låter ju den stadens rödklädda fotbollslag sina motståndare veta att This is Anfield som en förklaring till att här har ni minsann ingen chans. Här i staden skulle Färjestads BK istället kunna söka sig bakåt till en riktig klassiker och hälsa sina konkurrenter välkomna med I som här inträden, låten hoppet fara från Dantes gudomliga komedi.

Och säga vid vi vill om biblioteket, men nog har vi sett roligare byggnader och nog skulle den gamla 70-talskolossen må bra av lite färg och snirkliga bokstäver på sin fasad. Varför inte Yes books allright eller Allting kommer till den som väntar, utom en utlånad bok. Apropå gråa och småtrista byggnader så måste jag ju säga att min kära gamla Våxnäshallen inte är den vackraste kåken i Karlstad. Kanske just därför den är gömd nere i skogsbrynet. Men jag skulle kunna tänka mig att, gärna i blått för att det går hyggligt i fas med resten av färgen på den, låta Lars Winnerbäcks Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp påminna en och annan om vad som krävs.

Den gamla hederliga stenbron skulle å sin sida utan vidare diskussion kunna prydas av Simon & Garfunkels Like a bridge over troubled water. Centralsjukhuset har snyggats till både här och var de senaste åren. Eller egentligen ända sedan det byggdes känns det som. Men klart blir det nog aldrig och riktigt färdigt kan det heller inte bli utan att Mary Poppins får säga sitt: A Spoonful of sugar helps the medicine go down. Nu har ju förvisso Sandgrund övergått från danspalats till konstmuseum, men som ett minne av den tid som flytt vore det inte mer än rätt att låta Hjalmar Söderbergs kloka ord klottras på det utsida: Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.

Sen finns det ju förstås dem som anser att alla citat på alla byggnader dels bör vara ristade i sten och dels bör vara på latin. Det ger ju trots allt en helt annan status.

Framförallt det där med att använda sig av ett språk som är utdött sen strax efter att dinosaurierna dog ut. Så jag ska uppfylla också denna er önskan. En vacker dag kanske vi får oss ett casino också i den här staden och då är det givet, då ställer vi oss som en man med våra verktyg och hackar dit Alea iacta est.