Tvätt på tvättlinan – hur tänkte han?

Förfallet skulle omvandlas till en hemtrevlig oas och såväl strykning som mangling skulle bli ren njutning.

I fantasin hade jag planerat hur slutresultatet skulle te sig och jag hade inhandlat diverse rekvisita. Det handlade om tvålar och badsalt i rätt färg, zinkbalja, tvättbräda och fina burkar för tvätt- medel, gamla antika klädnypor och ett rynkat tyg kring den nyinstallerade bänken vilket skulle dölja trådkorgar för förvaring.

Jag rollade och gubben målade tak. Jag sydde, rensade ut gamla kläder och gömde undan hundfiltar och handdukar.

I fredags längtade jag hem för att tömma mina kassar och börja styla tvättstugan. Ett smolk i glädje- bägaren var dock att tvättstugan, som även rymmer badkar, ligger i källaren vilket innebär att knappast någon skulle få beskåda underverket. Okej, man kan väl alltid be gästerna ta ett bad, alternativt kasta i en tvättmaskin när de kommer på besök, tänkte jag.

Men när jag kom ned i tvättstugan för att börja ville jag helst falla i gråt. Där, på tvättlinorna som jag hade tänkt pryda med antika mamelucker, livstycken, gamla spetskragar och förkläden hängde - tvätt!

Gubben hade gjort en ”insats” och hängt upp våta kläder i olika färger på linorna.

Hur i hela världen tänkte han?

Ska det vara så här får han faktiskt finna sig i att i framtiden enbart använda vita kråsskjortor och naturfärgade långkalsonger.