Serieberoendets baksida

Med knark menar han inte några mystiska piller eller någon tjock cigarrett utan andra säsongen av tv-serien Mad Men.

Jag har länge känt mig lite utanför på jobbet och i andra sammanhang. Anledningen är att jag varken vetat vem Don Draper är, haft koll drakarna i Game of Thrones eller varit helt säker på vad den där Dexter gör på fritiden.

Jag har i princip inte följt en serie sedan Lilla huset på prärien var inne och har allt mer börjat märka att det går ut över min allmänbildning och sociala kompetens.

För en dryg vecka sedan bestämde jag mig därför för att börja ett nytt liv. Serielivet. Jag lånade första säsongen av Mad Men av min bror och efter bara ett par avsnitt var det kört.

Det här att ha boxen och möjligheten att alltid se ett avsnitt till kan ju verka som en bekväm lösning. Det är det säkert också om man antingen har självdisciplin eller oceaner av tid. I mitt fall saknas båda delarna.

Jag är nu starkt beroende och har knappt ätit och sovit på en vecka.

Jag är visserligen glad över all ny kunskap jag får och över alla potentiella samtal jag nu kan ha. Men då serieberoendets tar upp all ledig tid och jag därmed inte hinner träffa lika mycket folk som förut är jag rädd för att min väl uttänkta plan är kontraproduktiv.