Så nära en tidsresa man kan komma

Projektet ligger i en liten by där barnens glädje över att spela fotboll är enorm. Trots att de inte har skor på fötterna och att bollen, i vissa fall är tidningspapper som kramats ihop och lindats med ett snöre, tränar de varje dag.

Ica-handlaren bestämde sig för att sponsra ett fotbollslag från byn så att de kunde resa till Sverige och delta i Gothia cup.

Vägen från att ta ut ett lag i rätt ålder till att ordna pass, visum och flygbiljetter har varit lång. Men för en dryg vecka sedan landade ett afrikanskt plan på Arlanda flygplats, ur klev 18 något skräckslagna men mycket förväntansfulla 15-åringar och fyra vuxna.

De är uppvuxna i lerhyddor som saknar elektricitet och rinnande vatten. Flera av pojkarna har aldrig varit i en stad, aldrig sett en asfalterad väg, en sjö eller ens en helfigurspegel förut.

När jag träffade dem i helgen gick vi på Liseberg. Vi började med Farfarsbilarna och redan där gick leendena från öra till öra. För att inte tala om när det bjöds på sockervadd eller när några av dem vågade sig på Lisebergsbanan.

Det känns som om deras upplevelser just nu är så nära en tidsresa man kan komma.

Äventyret fortsätter den här veckan med matcher och oförglömliga möten med ungdomar från världens alla hörn. Även om den sportliga framgången hittills inte har visat sig vara särskilt stor blir vistelsen i Sverige ett minne för livet, som utan tvekan kommer att bli svårt att förklara för vänner och bekanta där hemma.