Rädslan för nakna okända människor

Man kan ha svårt att tro att det här är en rädsla som på något sätt hämmar mig i mitt vardagliga liv. Att jag måste gå kringelkrokar eller hålla händerna för ögonen på vägen till jobbet är också särdeles ovanligt. Men, jag kommer i kontakt med okända nakna människor. För jag, mina vänner, motionerar.

Nu har jag en sådan jämrans tur, eftersom jag trivs med mina rädslor och gärna låter bli alla som helst försök att mildra dem, att jag bor ett stenkast från mitt gym. Det är schysst. Jag går dit i träningskläder och hem i träningskläder och duschar bekvämt i min egen dusch. Med dörren stängd. Men det hindrar inte alltid. Okända nakna människor finns även i vanliga omklädningsrum, även i de där torra delarna av omklädningsrum som inte innehåller en enda dusch eller liknande tvagningsfaciliteter. De nakna är där också.

Och det är ju fint och vackert att man är så bekväm med sin egen kropp att man inte har något emot att frottera den i glad gemenskap. Men för en rädd människa som jag är det faktiskt ganska traumatiskt.

Och döm mig inte är ni rara. Ni vet själva hur det är när någon ni inte känner plötsligt avslöjar en alldeles för stor del av sitt innersta, en djup hemlighet, drar fram ett riktigt ruttet skelett ur garderoben, eller liknande? Det blir för privat, för personligt, för mycket för det outvecklade förhållande man har till varandra.

Så, precis så, mina vänner, känner jag när någon okänd kommer lite för nära med sina bara skinkor.

Too much information, som kidsen säger på internet.