Oktober utnämnd till ”Vänlighetens månad”

Tyvärr kommer de ljusa och varma berättelserna i skymundan. Lite skuld får väl vi som jobbar inom mediebranschen ta till oss. Det hade varit bra om jag kunde ha sagt att rubrikerna denna månad varit av positiv art, men det kan jag tyvärr inte.

På landet hälsar vi på varandra, möter du en bil och personen i den inte hälsar, då är det inte okej. I stan är det tvärtom. Ser du glad ut och ger den du möter ett glatt leende och säger hej. Då möts du av misstänksamhet.

När vi nu varit ute på vägarna och åkt i husbilen förstod vi inte först att husbilsägare hejar på varandra. Både maken och jag frågade första gången det hände: Varför hejade dom?

Tills vi förstod, husbilsägare hejar på varandra av vänlighet och någon slags samhörighet.

Förra lördagen fick jag bevis på att de som bor i staden också kan vara vänliga, ärliga och bryr sig om sina medmänniskor.

Jag var ute på jobb i Karlstad centrum. Mobilen ringer och en vänlig stämma frågar om det inte vore bra att ha mitt bankkort om jag skulle handla. Jag förstod ingenting. Den vänliga mansrösten fortsatte: Min fru hittade ditt bankkort i en parkeringsautomat.

När jag stressade för att hinna i tid till jobbet som skulle göras, hade jag bara tagit p-biljetten och rusat i väg. Det finns vänliga och ärliga människor som fortfarande bryr sig om andra.

Tack Karin M, för att du såg till att mitt bankkort åter hamnade i min plånbok. Du bidrar till att oktober numera i varje fall om jag får bestämma heter ”Vänlighetens månad”.