Mitt sociala liv – på riktigt

Nu stannar det mesta av det här språket ändå i den här världen trots att eliten av webbmänniskorna uppfattar sig som den enda möjliga framtiden. Det mesta, skriver jag, för en del har trots allt slunkit ut i den större världen.

Nu plockar jag upp min lilla käpphäst och använder den som ett exempel på webbvärldens språkliga erövringsambitioner. Käpphästen är ordet ”social”. Enligt Nationalencyklopedin kommer det ur det latinska ordet socius som betydde kamrat, deltagare eller bundsförvant. Inga konstigheter.

Men när nätet hade blivit gammalt och trött skulle det föryngras likt en fågeln Fenix och lösenordet blev ”social”. Människor skulle börja använda nätet för att interagera med andra. Inga fel med det, men under resans gång kom ordet social att råka ut för en betydelseförskjutning. En dag hette det så att vi skulle vara sociala på ”riktigt”. Att hänga på Facebook med gamla polare var inte att vara social på ”riktigt”. Att interagera med okända, det var att vara social på riktigt.

Jag tjabbar med okänt folk på nätet, lär känna några nya typer och tycker det är kul – men någonstans här slog jag ändå bakut. Bort med fingrarna från mitt sociala liv. För det är i alla lägen socialt på riktigt – även när det handlar om en analog pilsner med mångårig vän.