Ensam är inte stark

Det man inte tror ska hända händer.

Plötsligt står det klart hur skört livet är. Det är då man inte klarar sig utan sina nära och kära.

För mig blev det en chock när jag drabbades av allvarliga hjärtproblem i vintras. En propp i ett kranskärl höll på att ta död på mig men tack vare snabb vård och en så kallad ballongsprängning fick jag fortsätta leva.

Dessvärre var det inte nog med elände.

Någon månad senare höll ett blödande magsår på att tömma mig på blod. Även denna gång var det riktigt illa men tack vare snabb vård var det inte tack och adjö nu heller.

Nu undrar ni säkert varför jag berättar det här?

Jo, jag har alltid sett mig som en stark person som på egen hand klarar det mesta.

Nu vet jag hur fel jag hade.

Att drabbas av allvarliga sjukdomar är en prövning. När jag låg där i sjukhussängen och mitt liv vilade i andras händer kände jag mig ynklig och rädd.

Utan stöd från omgivningen hade det inte gått.

Sakta men säkert börjar jag nu äntligen känna mig bättre men vägen tillbaka är lång och krokig. Jag är fortfarande rädd för att hjärtat ska få fnatt och jag grubblar ofta på livet och döden.

Som tur är finns de då där mina nära och kära.

Förhoppningsvis har andra som hamnar i samma situation som jag också folk runt omkring sig som stöttar. Omtanke och någon som bryr sig betyder nämligen oerhört mycket när livet hänger på en skör tråd.

Då är ensam inte stark.