Betongborren är ett tortyrredskap

På låg- och mellanstadiet hade jag svårt att sova om nätterna, på högstadiet hade jag två väckarklockor men tog mig ändå aldrig ur sängen på morgnarna. Här på VF jobbar jag sena kvällar vilket passar mig som handen i den berömda handsken. Jag är hemma omkring ett på natten, somnar omkring tre, går upp vid tio. Perfekt.

Ja. Så länge inte lägenheten ovanför renoveras.

De senaste veckorna har jag vaknat i panik strax efter sju varje morgon. Betongborrar och vad för andra djävulens verktyg misshandlar golvet ovan och mina öron. Och dessutom, visar det sig, mitt badrumstak.

Jag hade precis gjort en finurlig statusuppdatering på Facebook om att det lät som om hantverkarna borrade hål i taket precis innan de gjorde just det. Ett stort hål i mitt badrumstak är resultatet.

Jag vet att hantverkare, liksom sopåkare, lokalvårdare och annat högljutt yrkesfolk följer den stora massans dygnsrytmer. Men som kvällsarbetande nattuggla är det ett litet helvete. Man börjar så smått förstå användandet av höga ljud som tortyrredskap, frustrationen man känner är svårbeskrivlig. Jag kommer på mig själv med att morra åt borren.

Men jag är inte bitter, jag inte. Det är ju trevligt att lyan ovanför blir upprustad, det är det helt klart. Och förr eller senare måste det ju vara över såklart.

Och i dag, i dag är det lördag.

Hoppas att ni alla haft en trevlig sovmorgon!