Barnprogrammet som skrämmer mig

Givetvis hemskt på alla sätt och vis, många är de vars hus och tomter förstörs av vattenmassorna.

Men själv kan jag inte undgå att samtidigt känna en viss likgiltighetskänsla kring allt. När de översvämmade platserna har namn som Lönneberga och Mariannelund är det liksom svårt att ta det på allvar – allt känns så mycket mer som saga än verklighet.

Många av Astrid Lindgrens böcker och berättelser är bland de bästa barndomsminnena jag har.

Att krypa upp i soffan bredvid mormor – hon som alltid hade tid för en liten Johan – och lyssna när hon läste om Emil, Pippi, Lotta på Bråkmakaregatan och de andra Lindgren-karaktärerna var bland det bästa jag visste.

Dess totala motsats: Ika i rutan.

Till denna dag kan jag inte förstå hur programdirektörerna på SVT tänkte när någon kom med idén – än mindre förstå hur det kunde sändas som barnprogram. En konstig dam (skådespelerskan Ika Nord) pratade med en konstig röst om konstiga saker i ett konstigt rum.

Oräkneliga gånger under min barndom vaknade jag upp kallsvettig efter en ständigt återkommande mardröm som utspelade sig just i Ika i rutan-studion.

I vuxen ålder tvingade jag mig att se Youtube-klipp från programmet och ska jag vara ärlig mot er ryste jag till nu som då.

Själv väljer jag att se det som ett bevis på att jag har barnasinnet kvar.