Bären ska skördas – inte ätas upp för nöjes skull

Jag hade gärna bjudit hem dem till min egen trädgård så att jag hade sluppit att ta hand om eländet.

För någon vecka sedan verkade allt lugnt och jag hoppades att det skulle bli en minimal skörd. Men några dagar senare meddelade sambon hur mycket hallon han ätit och jag gick i taket. Här skulle minsann inte förekomma något nöjesätande. Hallonen skulle skördas.

Jag tillbringade tre dagar med att slåss mot de taggiga snåren. Allt eftersom jag skördade klippte jag ned de stänglar som burit bär för att undvika hallonsjukan. Händer och armar blev fulla av osynliga taggar och när jag betat mig genom snåren insåg jag att jag gått ur askan i elden. Där fanns krusbären! Taggarna var visserligen synliga men desto mer ondsinta. Blodet rann längs armar och händer.

Sedan nådde jag fram till vinbären. Då ville jag bara gråta. När jag frågade omgivningen vad man ska göra med alla bär fick jag massor av förslag om sylt, marmelad och bakverk. Men sådant förbrukas knappast hos oss.

Så jag dumpade allt i frysboxen och där kommer det förmodligen att bli kvar. Tills jag har samlat ihop tillräckligt för att göra vin. Så det gäller att hålla ögonen på sambo och fåglar så att de inte ägnar sig åt nöjesätande. Hellre full frys än full mage.