Måndag, 26 juni - vecka 26
Karlstad

Hur ska den oslipade diamanten Skutberget slipas?

Foto: Jeanette Dahlström

De senaste månaderna har frågetecknen kring Skutberget fortsatt hopa sig. Känslorna har svallat.

Varför lades motionscentralen plötsligt i malpåse? Blir det någon hajpad upplevelseanläggning? Vad ska egentligen hända med den Vänernära pärla som Anders Forsell karvade fram ur stubbar, sten och myr för 70 år sedan?

VF har pratat med några av nyckelpersonerna för att få en bild av läget. De är inte överens.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Det är månadsskifte januari-februari, men snön lyser med sin frånvaro intill motionscentralen. Och byggnaden vilar i mörker.

Ett 30-tal meter därifrån tronar bysten av Skutbergets grundare Anders Forsell. Den kom på plats 2003. Tre år efter Forsells bortgång, fyra år innan First Camp tog över campingen och driften av friluftsdelarna.

Hans barnbarn Jessica Gilbert, som själv jobbade på anläggningen i drygt 20 år, tittar upp på sin farfars fridfulla bronsansikte. Hon suckar:

– Om han levt och sett det här... han hade vänt sig i sin grav.

Jessica var en av de anställda som sades upp vid årsskiftet, då motionscentralen lades i malpåse. Nu har hon engagerat sig i den nybildade föreningen ”Skutbergets vänner”. Såna finns det många av. Faktum är att under VF:s arbete med det här reportaget har inte en enda person yttrat ett negativt ord om Skutberget i sig, om de dryga 60 hektaren friluftsområde.

Det löper som ett mantra, oberoende av vem man pratar med: ”Skutberget är fantastiskt”, ”Så fort man kommer ut mår man bättre”, ”En otrolig potential”.

Eller som den under vintern ganska hårt ansatte kultur- och fritidsdirektören Mats Ahrén berättar, om en anställd som för en tid sedan samlade material om anläggningen. Han kom tillbaka med följande kommentar:

– Alla säger att Skutberget är en oslipad diamant. Men ingen vet hur den ska slipas.

•••

Vi backar i tiden, halvannat decennium.

Det som under flera årtionden hade varit en växande och blomstrande bad-, rekreations- och friluftsanläggning hade under 1980- och 1990-talen börjat chansera. Idéer saknades visserligen inte. Redan 1989 tog Klara arkitektbyrå fram skisser på ett fyrliknande 30-våningshotell som skulle ha ersatt Skutbergsgården. Men åren gick och inget hände.

Mångåriga kommunalrådet Håkan Holm Alteblad (S) kom in i bilden på allvar i början av 2000-talet. Han minns diskussionsläget som splittrat:

– Jag vet att vi hade väldiga diskussioner inom partiet. De tidigare kommunalråden Alf Höglund och Alf Johansson hade förhoppningar på något sorts sommarland, men det kom aldrig vidare. Vissa gillade det upplägget, andra inte.

Holm Alteblad berättar om hur Bergviks dåvarande centrumledare Peter Landmark i den vevan började föra fram tankar på en upplevelseanläggning – allt från inomhusskidbacke till tivoli. Från kommunalt håll gled funderingarna då över till närliggande Skutberget.

En försvarlig del av de miljontals kunderna per år på Bergvik, senare även Ikea, kunde lockas att stanna i området med en upplevelseanläggning i norra änden av Skutberget. Men då krävs också en bra camping, helst en femstjärnig sådan.

– Men det var vi överens om; att det inte kunde vara en investering som kommunen skulle stå för.

Det hela mynnade ut i ett beslut i april 2005, med avsikten att ”Skutbergsområdet ska utvecklas från att i första hand vara ett friluftsområde med lokalt intresse till att bli ett besöksområde som attraherar externa besökare”. Nu gällde att hitta en lämplig entreprenör. Valet föll på First Camp, en av jättarna i branschen med campinganläggningar över hela landet.

Men det gjordes med en tudelad – och i efterhand tveksamt framgångsrik – lösning.

• Campingen såldes och den tillhörande marken uppläts på ett 60-årigt arrendeavtal.

• Friluftsdelarna (motionscentralen, Skutbergsgården, fotbollsplanerna med mera) kvarstod under kommunalt huvudansvar, men drift och skötsel skulle skötas av First Camp med ett årligt driftstöd.

•••

– Det är slappt, naivt, okunnigt! Man sätter inte räven att sköta hönshuset!

Vi sitter ute på Örsholmen, vid Peter Sörensens verksamhet för återbruk av gamla saker. Han har fått upp ångan.

Det 55-åriga länsombudet för Svenska byggnadsvårdsföreningen har genom åren mest gjort sig känd för sin kamplust vad gäller äldre byggnader som riskerar rivning eller okänslig renovering. Men hans hjärta klappar även för Skutberget i allmänhet och den Forsellska andan i synnerhet.

Våren 2012 väcktes hans vrede när First Camp högg ned ett skogsparti nära campingen, för att ge plats åt fler stugor. Det fick honom att börja gräva i avtal, protokoll och handlingar. Och det han fann fick honom närmast att baxna.

– Jag satt som uppslukad av jorden i tre månader, säger Peter och visar den sprängfyllda pärm som blev slutresultatet. I den, menar han, framtonar bilden tydligt av hur Karlstads kommun i och med First Camps intåg i princip släppte greppet om Skutberget.

Ett exempel: entreprenadavtalet mellan kommunen och First Camp om friluftsdelarna stipulerar att den så kallade ”gemensamma utvecklingsgruppen” med representanter från båda parter skulle träffas minst fyra gånger per år.

Om det blev så? Nej.

– När jag frågade Mats Ahrén om protokoll från mötena sa han att det inte fanns sådana. Det hade skett ”muntligt och okulärt”, sa han. Skrattretande! Man behöver ju bara titta på utvecklingen för att se hur kommunen skitit i alltihop.

Han fortsätter:

– Att ge ärkekapitalister som First Camp fria händer till en så känslig och viktig verksamhet är ju generalfel! Och sen kommer man efter tio år, när verksamheten är driven i botten, och lägger ned motionscentralen. Ursäkta mig, men fy fan!

Och det är inte bara den hetlevrade herr Sörensen som kan vittna om problem.

Enligt uppgifter till VF fann sig Friluftsfrämjandets Karlstadsavdelning snart i en besvärlig situation. Föreningen som bedrivit stora delar av sin verksamhet – tipspromenader, skogsskola, barnverksamhet – på Skutberget i mer än ett halvt sekel fick problem så fort något behövde åtgärdas i de två hus de hyrde. Varken kommunen eller First Camp ville stå för notan.

Det mindre av husen, som användes till barnverksamheten, blev de dessutom av med utan förvarning. Alla saker som förvarades där slängdes. Numera är barnverksamheten flyttad till Tyrskogen.

•••

Skutbergets vänner bildades bara för några veckor sedan, som en direkt följd av de massiva protesterna mot beslutet att bomma igen motionscentralen. Lars Dahlberg, Hans-Olof Åström och Jessica Gilbert – som alltså var anställd ända till det bittra slutet – knallar runt byggnaden.

De kikar in genom fönstren, pratar om gymnastikutrustning som verkar ha sålts av. Arga, frustrerade, men samlade. Bäst insikter om de gångna åren har förstås Jessica:

– Det första året efter övertagandet fungerade det hyfsat, men sen gick det snabbt utför. Det gick inte så bra som First Camp trott. Det ena ägarbytet avlöste det andra, och det var campingen som fick allt fokus. Så fort nåt skulle fixas eller lagas här eller på Skutbergsgården eller nån annanstans på friluftsområdet, minsta sak, blev det bråk om vem som skulle stå för det.

Något som tydligt blev lidande, konstaterar hon, var de upparbetade kanalerna inom kommunen samt med företag. Tidigare gick bussarna från skolor, omsorgen och olika arbetsplatser skytteltrafik ut till Skutberget. Det tynade snart betänkligt.

Ingen trodde dock att motionscentralens själva existens var i fara, ens när entreprenadavtalet med First Camp till slut sades upp hösten 2015.

– Ahrén och kompani säger att huset är extremt slitet och måste rustas för miljonbelopp. Vi har haft sakkunniga här och kollat: det stämmer inte. Det är en liten skada i herrarnas duschrum, och färgen har flagnat här och där. För att vara en 45 år gammal anläggning är skicket bra. Det är ett falskt argument, säger Lars Dahlberg.

Han har stöd. Cirka 1 000 personer har skrivit på de namnlistor som gått runt med krav om att verksamheten ska återöppnas, med kommunal personal. Något som hittills mötts med kalla handen.

• Vad säger ni om argumenten att anläggningen är otidsenlig, att yngre generationer inte åker ut och duschar och bastar längre?

– Det kan så vara, men vi är fortfarande väldigt många som vill ha det på det sättet. Och det finns massor av privata gym, till exempel, som passar för den målgruppen. Med en medveten satsning och marknadsföring finns det alla möjligheter, menar trion.

•••

Från kultur- och fritidsdirektörens kontor på fjärde våningen i bibliotekshuset har man finfin uppsikt över såväl Värmlands museum som Lars Lerins konsthall på Sandgrund. Det senare en inte helt okontroversiell satsning i mångmiljonklassen för kommunen.

Skutberget får inte kosta lika många miljoner, men har också orsakat kontroverser. Om än på ett annat sätt.

Mats Ahrén drar efter andan:

– Det jag tycker helt har fallit bort, som folk verkar ha svårt att förstå, är att kultur- och fritidsförvaltningen lever i en ekonomisk verklighet. De senaste två åren får vi en uppräkning av budgeten med bara en procent, när lönehöjningarna ligger på 2,5 procent. Bara där tappar vi fem miljoner kronor.

– På andra sidan har vi en relativt otidsenlig verksamhet som motionscentralen, som kostar oss runt tre miljoner om året och som dessutom är i stort behov av renovering. Med all respekt för den grupp av äldre herrar och en del andra som värnar om motionscentralen – vi måste se till helheten.

Beslutet att säga upp internhyreskontraktet med teknik- och fastighetsnämnden – som ledde till stängningen – togs också i politisk enighet. Det Mats Ahrén i efterhand kan vara självkritisk till är hur beslutet kommunicerades:

– Ja, där borde vi ha varit tydligare. First Camp hade ju ännu ansvaret för driften, men vi borde ha sett till att det kom ut. Det beklagar jag.

• Fanns någonsin en tanke om att någon privat aktör skulle kunna ta över? Socialdemokraterna verkar ha haft den uppfattningen när beslutet togs?

– Nej, det vore inte rätt att lämna över motionscentralen nu, i det skicket, och när vi ännu inte tagit något beslut om den framtida inriktningen för hela anläggningen.

• Många anser att kommunen i stort sett släppte greppet om Skutbergets friluftsdelar när First Camp tog över?

– Det stämmer inte alls. Det kanske inte blev fyra möten per år, men vi har haft kontinuerliga kontakter och sett till att det som behövt åtgärdas blivit gjort.

Med det sagt är inte direktören helt okritisk till campingföretaget och hur saker och ting utvecklat sig under det gångna decenniet. Någon femstjärnig camping har det ju inte blivit, till exempel.

– Samtidigt ska man inte glömma att de satsade 25 miljoner fram till översvämningen 2014, och nu har de investeringar på drygt 15 miljoner i ny centrum- anläggning, restaurang och stugor på gång. Det är pengar som kommunen knappast hade kunnat göra.

Mats Ahrén skissar just nu på Vision 2030, som ska staka ut den framtida vägen för Skutbergetområdet som helhet. Framåt sensommaren ska dokumentet ligga klart – men hur det kommer att te sig är inget han vill diskutera.

I hans allmänna resonemang kan möjligen några ledtrådar anas, dock.

Som på frågan om den mytiska upplevelseanläggningen som varit på tapeten i decennier. Redan i fjol efterlyste Ahrén en ”Skutbergets Oscar Magnusson”, med syftning på Sliperiet i Borgvik som blivit en konstnärlig publikmagnet.

– Ja, det vore inte så dumt. Det gäller i så fall att hitta något som smälter in på ett bra sätt, som drar besökare från utanför kommunen, men som ändå kan fungera i samklang med det naturnära friluftslivet.

– Jag kan i alla fall lova en sak: Skutberget kommer självklart att leva vidare som en pärla här i Karlstad. Men kanske inte som det alltid sett ut. Tiderna förändras, folk efterfrågar nya saker.

•••

63-åriga Unni Åström står skriven på Gustaf III:s Boulevard i Solna, men det är hon som sedan knappt fyra år tillbaka är ytterst ansvarig för campingverksamheten på Skutberget.

Precis som alla andra svallar First Camps vd av lovord för anläggningen vid Vänerns strand.

– När jag tillträdde åkte jag ut, tog en heldag och knallade runt hela Skutberget. Det är otroligt vackert. Och vilka ytor! Ingen kan få mig att tro att det inte fungerar att kombinera en attraktiv upplevelseanläggning med vår campingverksamhet o c h ett frilufts- och rekreationsområde i samklang med naturen.

När vi kommer in på det som hackat och skavt, som driften av motionscentralen och friluftsdelen, är hon mer återhållsam. Vill egentligen bara prata om det som ska komma.

• Många har ändå bilden av att friluftsdelarna fått stå tillbaka under era år som entreprenör?

– Jag tycker vi fått oförtjänt mycket skäll vad gäller det, faktiskt. Vi hade ett avtal med kommunen som följdes, men ansvaret för större investeringar på byggnaderna vilade aldrig på oss, till exempel. Missförstå mig inte – vi har inte varit perfekta, absolut inte. Men faciliteterna är slitna, uttjänta, man behöver tänka i nya banor. Därför tycker jag det är väldigt bra att kommunen nu tar ett helhetsgrepp med visionsprogrammet. Mats Ahrén har en bra känsla för detta, upplever jag.

First Camp driver i dag ett dussintal anläggningar från Umeå i norr till Höganäs i söder, men kritiska röster har inte saknats. Inte minst mot företagets idé att sälja campingstugor enligt konceptet Bocamp, som liknar bostadsrätter. Vid campingarna i Mölle, Kolmården och Kungshamn har det lett till bittra tvister.

I Karlstad var det nära för några år sedan att företaget skulle få klartecken att bygga stugor i skogen mellan campingen och Vänern enligt detta koncept. Men Karlstads kommun drog tillbaka detaljplanen.

Unni Åström säger att det inte längre är aktuellt på Skutberget:

– Även det var före min tid, det är inte uppe på bordet längre. Nu satsar vi framåt – en ny centrum- anläggning med restaurang, nya ”komforttomter” för campingvagn och på sikt behöver vi ersätta de stugor som fick rivas efter översvämningen 2014.

Det sistnämnda ledde för övrigt till att campingen stämde det dikningsföretag som man anser orsakade problemen på 19,5 miljoner kronor. Ett dikningsföretag där Karlstads kommun är majoritets- ägare.

Processen har dock inte tagit sig till rätten än.

– Jag tror vi kan komma överens även i den frågan. Från First Camps sida kan jag bara konstatera att vi är på Skutberget för att stanna, långsiktigt, och då behöver vi samverka med kommunen. Och ha Karlstadsborna med oss.

---

Fakta: Så skapade Anders Forsell Skutberget

• Skutbergetanläggningen är i grunden en mans verk: Anders Forsell (1910-2000). Det var den energiske brandmannen och orienteraren som med enorm envishet och entusiasm lyckades få igenom bygget av en bastu 1948.

• Det ledde vidare till tanken om att skapa en plats där bad och träningsplats kunde förenas på samma plats, så att hela familjen kunde vara tillsammans i naturen. På den tiden tvingades ofta män sluta idrotta när de gifte sig och skaffade familj.

• Stadsingenjör Grude ville hellre anlägga industriområde på Skutberget, och andra belackare saknades inte. ”Så urlöjligt med en badplats där det bara finns stenig mark, ogenomträngliga snår och buskar med massor av huggormar”, lät det.

• Forsell gav sig inte. Med hjälp av ett bidrag på 3 000 kronor från kommunens idrottsstyrelse hade han sin grundbult till att röja och ordna en badstrand. Bland annat baxades stenar bort för hand och en myr fylldes igen. Bröderna Wennerstand i Mellerudstorp skänkte mosand till sandstranden.

• Under arbetet hade Forsell bott med sin familj i bastun, men genom byggnadschef Ahlstrand fick han klartecken att bygga en liten stuga i södra änden av dagens parkering. Den har senare använts som klubblokal för Friluftsfrämjandet.

• Arbetet fortskred i oförminskad takt, inte minst tack vare folkskolorna som ofta förlade sina friluftsdagar till Skutberget. Stubbar och stenar rensades, ris bars undan. Forsell såg till att ordna orienterings-, löpar- och skidbanor och klasserna fick undervisning i naturvård och iskunskap.

• 1953 byggdes en ny bastu, då den gamla blivit för liten, vid södra delen av Skutberget.

• 1955 tillkom storstugan, numera kallad Skutbergsgården. Friluftsfrämjandets ordförande Darle hade tack vare goda kontakter i Stockholms friluftsnämnd lyckats få anslag.

• 1972 invigdes det som då kallade Friskvårdscentralen, senare Motionscentralen. En på den tiden unik anläggning som lockade studiebesök från hela övriga Sverige. Karlstad skulle bli Sveriges friskaste kommun, och till centralen kallades folk för hälsokontroll och tester. Där fanns också moderna omklädningsrum, träningslokal, bastu och pool.

• Anders Forsell fortsatte som motionsledare långt in på 1980-talet, och ledde sedan pensionärsgymnastik ytterligare ett tiotal år.

Källa: Ivan Norbäck som fick en skriftlig historik av Forsell våren 1997.

Rätta oss
1 / 5

Jessica Gilbert tror att hennes farfar Anders Forsell skulle ha vänt sig i sin grav om han bevittnat de senaste årens händelser. Själv blev hon av med sitt jobb när motionscentralen stängde vid årsskiftet.

2 / 5

Bilden av Skutbergets skapare Anders Forsell vid motionscentralen togs 1993. 24 år senare är centralen lagd i malpåse och frågetecknen om friluftspärlan hopar sig.

3 / 5

Hösten 2014 låg större delen av Skutbergets camping under vatten efter extrema skyfall. Det ledde till en rättsprocess som fortfarande inte är avgjord.

4 / 5

Peter Sörensen gick i taket när First Camp avverkade skogen intill campingen 2012. Han är dyster över det senaste årtiondets utveckling. ”Det är helt ur fas med vad Karlstadsborna vill”.

5 / 5

Jessica Gilbert, Lars Dahlberg och Hans-Olof Åström var nyligen med och bildade föreningen ”Skutbergets vänner”. De har ställt kravet till kommunen att återöppna motionscentralen.

Aktuell artikel (1 av 8)
Hur ska den oslipade diamanten Skutberget slipas?

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!