Rädslan blev till konst

Till vardags designar Marie Wenngren kort och presentartiklar på Pictura. Åtta månader innan hon blev sjuk skaffade hon en liten vindsateljé i centrala Karlstad, för att kunna utveckla sitt intresse för måleri. Det var dock först efter beskedet om bröstcancer som hon satte igång på allvar.

– Jag fick vänta två månader på en operation. Läkarna kunde inte veta hur allvarligt det var innan dess, så jag gick runt och kände en väldig skräck. Hjärnan sa åt mig att jag skulle dö, trots att logiken sa att jag inte alls behövde göra det.

När hon målade försvann all oro och Marie upplevde snarare en slags eufori. Trots att hon trodde sig inte tänka på sjukdomen, blev målningarna mörka.

– Ja, det är väldigt tragiska motiv – många skyskrapor och tomma städer som speglar ensamheten. För även om man har familj och goda vänner känner man sig ensam och rädd, säger Marie och fortsätter:

– Samtidigt finns det en viss värme i målningarna eftersom jag ofta skriver love eller andra positiva budskap på dem.

I slutet av sommaren var det dags för operationen på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. En rekonstruktion gjordes direkt. Vänster bröst tömdes på allt innehåll och ett silikonimplantat sattes in.

Marie hade hoppats att få vakna upp till orden ”cancern har inte spridit sig”. Under operationen visade det sig emellertid att den spridit sig till lymfkörtlarna, som togs bort via samma snitt.

En lång efterbehandling väntade. Först var det cellgifter i ett halvår, sedan strålning. Hon tappade håret, ögonfransarna och ögonbrynen, och svullnade upp av kortisonet.

– Man blir verkligen, verkligen sjuk av cellgifterna och sedan brännskadad av strålningen. Implantatet krympte ihop och hårdnade, så det måste bytas ut i framtiden. Dessutom kunde jag knappt äta. Jag hade ont i munnen av svampinfektioner och maten smakade illa. Det enda som var gott var tacos, så det åt jag två gånger om dagen i ett halvår.

Av förklarliga skäl blev det inte särskilt mycket målat under den här tiden.

Nu mår hon bättre och har precis börjat jobba igen. Hon har återupptagit måleriet och verken är betydligt ljusare än förut.

Den aktuella utställningen har Marie valt att kalla Efter regn kommer solsken.

– Utan måleriet – och nära och kära – hade jag antagligen grävt ner mig totalt. Självklart är jag rädd för återfall men jag har en framtidsdröm att fly till när de jobbiga tankarna kommer. I den bor jag i ett hus i Spanien och bara målar, målar, målar.