Onsdag, 22 mars - vecka 12
Hela livet

Preben har järnkoll på timmerkonstens gåtar

Foto: Björn Lidberg

Preben Knudsen törstar efter kunskap om timring och vill sedan få till knutarna så de blir både täta och vackra. Men ända sedan han timrade sin första stuga har han velat pryda dem ytterligare och lärt sig att snida gåtar, utstuderade dörrposter som hade sin guldålder under medeltiden.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Porträttet

I den fyrtio meter långa ladan hemma i Mässvik är ett flertal timringsprojekt igång. Preben Knudsens intresse och passion för hantverket och kunskapen där bakom är uppenbar. Även när det gäller litteraturen i ämnet så kan man tala om hyllmeter och han plockar glatt fram gamla verk som kan ha skrivits för ett århundrade sedan.

– När jag hörde talas om den här boken så åkte jag till Oslo och letade i bokhandlarna, berättar ­Preben.

Verket i fråga är Laftekunst av Roar Hauglid som Preben lyckades hitta hos en bokhandlare som hade ett exemplar undanstoppat. Det hade tillhört hennes far som själv hade timrat, men hon sålde boken till Preben som älskar både timring och böcker.

Preben är ursprungligen dansk men kom till Sverige med sin familj som ekonomisk flykting 1962.

– Jag tyckte att jag kom till paradiset och känner mig till 95 procent svensk.

Intresset för timring väcktes när han var 30 år och tillsammans med partnern Ann-Charlotte flyttade till Dalarna 1974. En plats som för den timringsintresserade även det är ett slags paradis.

– Kring Siljan är timringen som mest levande i landet, intygar Preben och berättar om tillfället då han såg en man som byggde ett hus med knuttimring åt sin son.

– Det gjorde mig intresserad och fick mig att ta i en kurs i timring.

Han hade tur och fick lära sig hantverket av kunnigt folk med djupa rötter i timringens traditioner. Sedan dess har intresset följt med som en hobby vid sidan om hans arbete som metallarbetare.

– Det första jag lärde mig var att timra en Dalaknut. En sådan skulle jag rangordna till mellan sex och sju på en skala till tio. Det är en snedhakesknut som gör att stommen blir tätare för varje år tack vare ett tungt tak som trycker den samman.

Intresset ledde Preben via böcker vidare till nya tekniker och möten med timmermästare.

– Boken Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten av Gerda Boëthius är lite av en bibel för mig. Här beskrivs läppknutar och annat samt var man kan finna bevarade exempel. Dubbelläppsknuten kom jag däremot på själv hur den skulle konstrueras. Det var en aha-upplevelse!

Prebens intresse har gett honom status som en expert, men själv säger han att han bara är väldigt intresserad. Titeln mästertimrare tycker han skall sparas åt de yrkesverksamma.

– Jag kallar mig för timrare och bildmakare, jag har aldrig velat försörja mig på detta för jag vill inte förlora min hobby. Det är som en osynlig krycka i livet som gör det lättare att stå ut med all galenskap som händer med politiker som Trump och Le Pen som vinner popularitet...

Men även om han inte vill bli kallad för expert så har han blivit kallad som expertvittne i en rättegång gällande tvivelaktig timring.

”Den som har gjort den här stommen har inte förstått värdet av förberedning vid timring”, löd Prebens yttrande då.

Han berättar att förr när man bedömde timrare så ställde man två frågor: ”Hur många stommar har du gjort?” Och ”Hur blev de?”

– Den senare är kuggfrågan skrockar Preben som sammanfattar: det lätt att timra, men svårt att timra bra.

Samma sak gäller när det handlar om att hålla kurser i timring. Preben och Ann-Charlotte flyttade till Mässvik, söder om Liljedal, 1996 och höll där fyra ­kurser i Säffletrakten i början av tvåtusentalet.

– Jag hade märkt att jag kan mycket som andra ville veta.

Samma anledning har även lett honom till att skriva åtskilliga brev som svarar på frågor kring timring. Till slut så tröttnade han på att skriva samma saker om igen och började istället skriva vad han kallar för ”uppsatser” som kunde kopieras och spridas. Än så länge finns ett hundratal sidor och en dröm om att samla dem till ett verk, men den gamle metallarbetaren vågar inte riktigt säga rakt ut att han skriver en bok.

Men att skriva i marginalerna i andras böcker drar han sig inte för, där trängs anteckningar och kommentarer. I en av favoriterna: Norska prydnadsdörrar från medeltiden (översatt) är egna skisser instuckna mellan sidorna.

– Jag tar russinen ur kakan, säger han och visar hur han tänker kombinera delar från tre kända träsniderier i ett planerat arbete.

Preben har nämligen en förkärlek för gåtar. Det är dörrposter eller det stycke som fogar samman stockarna vid ett fönster eller en dörr i en timmerbyggnad.

Redan samma år som han gick kursen timrade han sin friggebod och satte direkt sin egen prägel på den genom att ge den snidade gåtar. Under åren har han utvecklat konsten och i det kommande projektet använder han delar från ett altare, en stävprydnad och ett drakhuvud från ett vikingaskepp som hittats på botten av en flod i Belgien.

Den gamla traditionens finaste gåtar har oftast prytt gamla stavkyrkor, men även timmerbyggnader har klätts i sniderier av förbluffande kvalitet.

– Det gäller att ha ”rankesinn”, som norrmännen säger. En känsla för rankor, flätor och motrörelser. Medeltiden var träarbetets guldålder, och även om traditionen har varit starkare i Norge så har det även funnits gott om stavkyrkor i Sverige.

Men de flesta har försvunnit, ofta har de brunnit eller blivit rivna och ersatta med andra byggtekniker. Preben nämner stavkyrkan i Blomskog som hade en vacker prydnadsportal.

– Den är borta sedan länge men portalen sattes in i en nyare liggtimmerkyrka. Även den är borta nu men portalen finns kvar på Statens historiska museum.

Preben såg den en gång när den visades på Värmlands museum i Karlstad och har tänkt göra gåtar som är inspirerade av de från Blomskog.

– Ja, på det viset får de leva vidare.

Men det kommer inte att krävas någon kyrka för att stoltsera med hans hantverk. Preben har tänkt sätta in den i ett loft som han själv håller på att timra ute i ladan. För även om gåtarnas funktion historiskt ofta har varit att imponera på besökare så har de även en praktisk funktion.

Tiden är en faktor som vare sig man vill eller inte infinner sig vid både timring och sniderier. Den hänger samman med kvalitet, både hur lång tid arbete tar men även hur länge det står sig.

Prebens kunskaper om timring sträcker sig tusentals år tillbaka och han talar upprymt om fynd av 3 500 år gamla timrade brunnshål i Kina.

– Det kinesiska tecknet för brunn visar just fyra korstimrade stockar. Men 1991 hittade man två timrade brunnar i Mellantyskland. De är gjorda i ek och visade sig vara 7 100 år gamla, det är världens äldsta kända timring som går tillbaks till yngre stenåldern!

Sjutusen år gamla brunnar till trots så förutser Preben skämtsamt att hans tid på jorden, den kan infinna sig om trehundra år.

– Då kanske någon ser något som jag har gjort och känner: wow! På samma sätt som jag har gjort inför de som varit före mig.

---

PROFIL:

 Namn: Preben Knudsen.

• Ålder: 68 år.

• Bor: I Mässvik i Säffle kommun, söder om Liljedal.

• Yrke: Metallarbetare, CNC-svarvare.

• Hobby: Timring, träsnideri och litteratur. ”Utan böcker vore jag noll och ingenting”.

Rätta oss
1 / 5
Preben Knudsen i arbete med en snidad gåt hemma vid köksbordet i Mässvik.
2 / 5
3 / 5
Den högra av Prebens Värmlandsgåtar (den vänstra på sidan tillhör ett annat par). De tog 232 timmar av snida. ”Det är fem veckor och fyra dagar”. På blocket annonserade han ut dem för 11 000 kronor. ”Guldåldern för sådant här arbete är passerad” skämtar Preben.
4 / 5
En timmerknut som Preben är nöjd med. Dubbelläppsknuten var något han själv klurade ut hur den skulle konstrueras.
5 / 5
Aktuell artikel (1 av 8)
Preben har järnkoll på timmerkonstens gåtar

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!