Mohamud tog kampen

När Mohamud Salad och hans mamma kom till Sverige i slutet av 80-talet hamnade de på en flyktingförläggning i Sunne. Mohamud ser tillbaka på tiden där med glädje. Han började skolan, fick svenska kompisar, spelade ishockey och lärde sig språket.

– Vi var de enda mörka i samhället. Alla tyckte att jag var spännande och ville leka med mig.

Efter ett par år flyttade familjen vidare till Göteborg. De märkte hur fördomarna om somalier växte: de utpekas ofta som lata, extremister, kat-missbrukare och kvinnoförtryckare.

När Mohamud sedan blev hantverkare stod han ut bland kollegorna.

– I hantverksbranschen är det väldigt segregerat. Det var rasistiska skämt i fikarummen trots att många inte ens hade pratat med en invandrare.

Mohamud bestämde sig för att ta kampen. Han pratade med cheferna, engagerade sig i facket och i Socialdemokraterna. Av kollegorna fick han höra att han inte var som andra somalier.

– Det såg jag mer som en kränkning än en komplimang. Som att jag var okej medan alla andra var lata och ovilliga att integreras.

Han menar att den somaliska gruppen – som är den största afrikanska gruppen i Sverige – under de senaste tio åren blivit en slagpåse i den politiska debatten. Mohamud nämner ett nyligen uppmärksammat exempel där en SVT-profil gjorde ett utspel på Facebook om att regeringen har råd att ”ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag” men inte satsa på internationella idrottsmästerskap.

– Många känner sig dömda att misslyckas på förhand när de ständigt förknippas med arbetslöshet, utanförskap och annat negativt. Det är lätt att gå hårt åt somalierna när gruppen saknar röst i debatten, säger Mohamud.

Han förklarar att idén till inspirationsboken Vara, vilja, kunna uppstod när han märkte att många unga somalier skämdes för sitt ursprung, att de till och med hittade på att de kom från andra afrikanska länder. Med boken vill han visa att det går att lyckas i Sverige och att två kulturer i en och samma person snarare är en tillgång. Tio män och tio kvinnor med somalisk bakgrund lyfts fram och berättar om hur deras väg sett ut. Det är allt från friidrottare och skådespelare till säljare och sjuksköterskor.

När boken kom ut för två år sedan skickades den till alla landets svensksomalier. Nu är tanken att den ska användas vid introduktionsfasen för nyanlända samt när svenskar vill lära sig mer om somalier.

Mohamud påpekar att det är viktigt att den somaliska gruppen anpassar sig till Sverige men att detta kan bli så mycket svårare om landet redan har en negativ syn på vem de är och vad de kan.

– Det är verkligen inte okej att någon bott i Sverige i 20 år utan att kunna svenska. Men vems är ansvaret? Den som kommit hit från inbördeskrig, inte har något nätverk, inte gått i skolan – eller är det snarare institutioner och system som behöver förbättras?

– Vi får inte glömma att många somalier är starka. De har gjort en lång och jobbig resa för att ta sig hit och det är viktigt att inte hämma deras inspiration och drivkraft. Jag tror inte att någon kommit hela vägen från Afrika för att leva på försörjningsstöd på 4 000–5 000 kronor i månaden.

Något som hjälpte Mohamud mycket var att han redan i Sunne fick delta i svenska högtider och, som tidigare nämnts, spela hockey.

– Man säger alltid att invandrarna ska ta seden dit de kommer. Då krävs det att svenskarna är nyfikna och inbjudande och att nationalsången faktiskt får lov att sjungas. För hur ska nyanlända kunna ta seden dit de kommer om de inte vet vad seden är?