Malin hittade ro i São Paulos betongdjungel

När Malin beskriver São Paulo berättar hon om en modern och ”helt sjukt stor” stad.

Kontrasten blir påtaglig när man beaktar det faktum att hon är uppvuxen i Stöllet i Nordvärmland, en by med ett par hundra invånare. I São Paulo trängs 20 miljoner människor från världens alla hörn i betongen. Smogen från trafiken ligger tung över staden, men framtidstron spirar och det finns gott om jobb inom de flesta sektorer.

– Det var faktiskt lättare för mig att få ett jobb inom mitt område här än vad det är i Sverige, säger Malin.

Hon flyttade hit för ett år sedan. Då hade hon studerat media och kommunikationsvetenskap i Göteborg, och innan dess bott i både London och Dublin. I Dublin träffade hon brasilianaren Rodrigo, som hon nu är gift med. São Paulo är Rodrigos hemstad och här har deras gemensamma vardag nu börjat ta form.

När VF får en pratstund med Malin har hon precis kommit till jobbet på det norska möbelföretag där hon arbetar med kommunikation och administration. Det tar en timme och tjugo minuter för henne att ta sig dit från bostaden. Ganska lindrigt, med tanke på att många pendlar ett par timmar enkel väg bara inne i staden. En tunnelbana finns men i förhållande till stadens storlek är den väldig liten. Bussar tar lång tid och tidtabeller finns inte. Trafiken är oberäknelig och det sker många olyckor.

– Det är ovant i början. När jag kom hit för första gången och såg staden från flyplanet tänkte jag ”hur tar man sig fram där nere”? Det är verkligen betongdjungel på riktigt.

Klimatet är förstås en annan kontrast mot vad hon är vad vid. På sommaren blir det över 30 grader varmt och på vintern, när temperaturen kan smyga sig ned mot fem grader, blir det faktiskt riktigt kallt. Element existerar inte och det finns ingenting som heter varken två- eller treglasfönster.

– Jag har frusit mer här är vad jag har gjort i Sverige, det är lite absurt, säger Malin och skrattar.

Lösgodis i allmänhet och saltlakrits i synnerhet är saker hon saknar med Sverige, förutom familjen och vännerna såklart. Men trots det så trivs hon där hon är nu: med sin make, mitt i betongdjungeln med miljontals människor runt sig, på andra sidan jordklotet.

– Nu känner jag ro för första gången på många år.