Torsdag, 17 augusti - vecka 33
Karlstad

Karin är kroniskt utmattad

Tänk dig att behöva vila resten av dagen för att du tagit en dusch.Eller ligga ett dygn i feber och hjärtklappning efter ett besök i mataffären.Så har verkligheten sett ut de senaste 15 åren för Karin Blomqvist, 47, som lider av den neurologiska sjukdomen ME.
Artikeln fortsätter efter annonsen

ME innebär kronisk utmattning. Karin säger att det känns som att ha influensa, vara bakfull och samtidigt ha sprungit en halvmil. Hon klarar bara av en aktivitet om dagen, så tillvaron behöver planeras noga. Bara att duscha räknas som en aktivitet.

– Jag ville så gärna duscha och göra mig fin inför intervjun men då hade jag inte orkat prata med dig sedan, berättar hon.

Varje dag måste Karin således bestämma om hon ska prioritera dusch, handling eller matlagning. Det sistnämnda gör hon i etapper.

– Först gör jag kanske en köttbullssmet, vilar, rullar köttbullarna, vilar, steker köttbullarna i ugnen, vilar, äter, vilar.

När intervjun är slut efter drygt en timme, får Karin gå direkt och lägga sig. Kinderna blossar av febern som uppstod av ansträngningen.

Allt började när Karin, då datalärare i 30-årsåldern med fyra småbarn, drabbades av en kraftig influensa runt millennieskiftet. I samma veva började hon nytt jobb, det var vinter och hon tyckte inte det var särskilt konstigt att hon var ovanligt trött en period. Men när det blivit sommar och läget var oförändrat, insåg Karin att något inte stämde.

– Jag gäspade hela tiden och hjärnan hängde liksom inte med. I juli gick jag till doktorn, som sa att jag var deprimerad. Det trodde jag inte själv men han envisades, så till slut tänkte jag att det nog var så ändå.

Karin provade en rad olika mediciner. Ingen hjälpte. Hon blev sjukskriven och bara sov, sov och sov, utan att bli piggare.

2004 träffade hon en stafettläkare som konstaterade att hon led av ME. Då hade hon gått från att sova hela tiden till att knappt sova något alls. Hjärnan var så trött att ljud och ljus var oerhört plågsamt – så är fortfarande fallet. Trots att hon är sängbunden större delen av tiden sover Karin bara ett par timmar varje dygn. Resten av tiden försöker hon se på tv eller lyssna på P1. Med jämna mellanrum går hon upp och går några steg för att inte förtvina helt.

– Så fort läkaren nämnde ME googlade jag på det. Beskrivningen stämde precis. Så jag tjatade till mig en remiss till Gottfries-kliniken i Göteborg, som är inriktad på ME. Där fick jag en solklar diagnos. Men eftersom Värmland inte har något avtal med den kliniken fick jag inte fortsätta gå där, säger Karin och suckar.

Hon har haft otaliga läkare sedan dess, och känner att ingen tar hennes situation på allvar. De förväxlar ofta ME med det mer vida begreppet kroniskt trötthetssyndrom. Medan kronisk trötthet är psykologiskt är ME neurologiskt. Att röra på sig förbättrar inte tillståndet, tvärt om, menar Karin.

– Nu har det gjorts en studie i England som presenteras i media med rubriken ”Kroniskt trött rädd att röra på sig” – med andra ord påstår de att ME-sjuka bara är lata! Det synsättet innebär en katastrof för mig och begränsar mina möjligheter att få vård ytterligare. Vid fysisk aktivitet får jag feber, yrsel, ont i halsen och blir skakig.

Hela familjens liv påverkas naturligtvis av Karins sjukdom. Hon har i princip aldrig varit på föräldramöten och kan inte delta i aktiviteter. Åker hon bort är rullstol ett måste.

– Jag går ofta undan när barnen är hemma eftersom jag är så ljudkänslig. Om fler än en person pratar kraschar hjärnan på mig. Jag är oerhört tacksam för att barnen är stora nu, tre av dem har flyttat hemifrån. Min sjukdom är helt klart en katastrof för hela familjen.

Det Karin önskar mest är att få hjälp med sömnen. Sömntabletterna hon får utskrivna fungerar inte ordentligt. Förra våren gjorde sömnbristen att hon drabbades av ett extremt kraftigt migränanfall, tappade talförmågan och låg på sjukhus i flera dagar. Sedan dess har sjukdomen varit värre än någonsin. I julas låg hon på sjukhuset med dropp.

– Trots att jag är ganska bra på att inte stressa upp mig psykiskt blir kroppen stressad av sömnbristen. Jag är säker på att det måste finnas något som funkar, jag kan omöjligt ha fått testa allt än.

I Norge pågår en stor studie där patienter med ME får cellgifter, något Karin gärna skulle prova.

– Jag har så många drömmar: kunna sticka, läsa, brodera, måla, göra smycken – men allt jag orkar är att ligga och vila. Även om jag accepterat sjukdomen hoppas jag hela tiden att det ska bli bättre.

Rätta oss
1 / 1
Karin Blomqvist och sambon Lars-Henrik har fått flytta från lägenheten på Sundsta till en enplansvilla på lugna Zakrisdalsudden. Karin klarade helt enkelt inte av att gå i trappor eller höra trafiken utanför fönstren.
Aktuell artikel (1 av 2)
Karin är kroniskt utmattad

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!