Julia känner hopp i Chile

Julia Björkström kom till Chile 2004 för att studera dokumentärjournalistik på Escuela Nórdica i Valparaíso, en stad med 800 000 invånare vid Stilla havets kust. Kursen sträckte sig över ett år men Julia bestämde sig för att stanna längre.

– Efter kursen blev jag kvar och genom gemensamma vänner träffade jag min man Alfredo som jag flyttade ihop med 2006.

Efter utflykter till Barcelona och Stockholm flyttade paret i slutet av 2010 tillbaka till Chile, den här gången till Puerto Montt, beläget 100 mil söder om Valparaíso och den chilenska huvudstaden Santiago.

– Vi bor i ett litet hus en bit utanför stan och jag försörjer mig på att undervisa i engelska, översätta mellan spanska och engelska och en del frilansjobb för svenska medier. Det är kallt nu på vintern, flera gatuhundar har flyttat in på gården, men vi har en bra fotogenkamin som håller oss varma!

De stora sociala klyftorna är det första Julia lyfter fram när hon ska jämföra Chile med Sverige.

– De är enormt mycket större här, inkomstfördelningen är usel. Även om det sociala skyddsnätet är bättre nu än när jag först kom hit så är Chile fortfarande ett land där din vardag och dina chanser till utbildning, jobb och god hälsa beror på dina föräldrars ekonomiska situation, ditt efternamn och till och med ditt utseende.

– Samtidigt rör sig ju vardagen i stort sett kring samma saker var man än bor, det är jobb, vardagliga bestyr, kärlek, familjen och andra vänner.

Och Julia, vars främsta intresse är samhällsfrågor, tycker sig ändå känna en optimism bland folket.

– Det senaste året har flera sociala rörelser verkligen lyckats få upp viktiga frågor på agendan och fått politiker och folk i allmänhet att diskutera dem. Det är hoppingivande och hopp är fint att ha omkring sig.

• Vad saknar du mest från livet i Sverige?

– Min stora familj, vi är sex syskon och jag har en massa syskonbarn och bonusmedlemmar. En stor nackdel med att bo här är att jag är så långt borta från dem. Skype är fantastiskt men man ju inte kramas över en chatt.

Men några planer på att återvända och bosätta sig i Sverige igen han hon inte för tillfället.

– Efter att ha flyttat runt mycket de senaste tio åren är det väldigt skönt att bara låta vardagen lunka på och ha det gott där man är.