Håkan Holm älskar sin lurviga ”bebis”

I stadsdelen Haga i Karlstad säljs höstblommor från ett kyligt torg och ett stenkast från Håkan Holms trerummare ringlar sig Pråmkanalen under ett täcke av dimma. I ett av husen, en trappa upp, håller den nyblivna sextioåringen upp sin dörr. Han hälsar välkommen med ett leende.

– Var vill du sitta? frågar han vänligt och bär fram kakfatet som han fyllt med färska wienerbröd.

Det är inte bara Håkan som visar sin uppskattning för besöket. Nicki, familjens sexton månader gamla ”bebis” som hon har kommit att bli, hoppar, nafsar och busar, och visar bestämt att det är just lek som hon har tänkt ägna sig åt.

– Hon är faktiskt lite som vår bebis, skrattar Håkan och gör några tappra försök att få pli på sin Leonberger, men han tycks vara en bra bit från att lyckas.

Han gullar, pratar mjukt, klappar och kliar. Att uppfostra med arg röst verkar inte vara hans grej.

Håkan har en stor familj och trivs med att ha många omkring sig. Han har tre egna barn, bonusbarn, barnbarn, bonusbarnbarn och fem syskon.

Under hans uppväxt och även som vuxen var det hans pappa som stod honom närmast. Han dog för många år sedan men trots det har han fortfarande kontakt med honom.

– Min sambo Kicki kan få kontakt med döda personer. Pappa har berättat för mig genom henne att han tyckte det var roligt att jag har fortsatt med stryktipset. Det var ju något som vi brukade göra tillsammans. Och varje gång som han tar kontakt säger han att jag måste arbeta mindre. Men det har han slutat med på senare tid. Det lustiga är att det alltid är just pappa som tar kontakt med mig.

Han understryker att han inte är religiös och att han tidigare alltid varit skeptisk och ifrågasatt om levande människor verkligen kan samtala med döda personer. Men genom sambon har han blivit bevisad det motsatta.

– När hon berättade saker om pappa som jag visste att jag inte hade sagt till henne förstod jag att det var möjligt. Innan pappa dog stöttade han alltid mig, och det gör han ju faktiskt fortfarande, ler han nostalgiskt.

– Mina föräldrar hade ett lyckligt äktenskap och bara ett år efter att pappa gått bort dog även mamma. Hon sörjde ihjäl sig. Båda mina föräldrar gick bort bara en kort tid efter att jag skilde mig från min dåvarande fru. Det var en jobbig tid.

När mamma inte längre fanns blev det svårt att hålla kontakten med alla syskon. Hon hade varit den som höll ihop familjen och uppdaterat barnen om vad som pågick.

Håkans syster bestämde sig då för att starta en tidning: Holmsnytt.

– Idag är det en e-tidning som hon skickar ut på mejlen. Den har kommit i 20 år, den 10:e varje månad. I den kan man läsa om allt som händer i familjen Holm.

• Har det hänt något svårt i ditt liv som har format dig till den du är idag?

– Det klart att skilsmässan med Kristina, mamman till mina tre barn, var jobbig. Det påverkar ju så många. Det är ett stort beslut och jag funderade länge på det innan jag bestämde mig för att faktiskt lämna henne. Men för mig kändes det som om det var det enda rätta och det visade sig också vara det bästa för oss. Det förändrar mycket. När man skiljer sig tappar man också kontakten med många andra människor som man stått nära.

– Vi fick barn tidigt. När hon blev gravid var jag bara 19 år. Många tyckte att vi var alldeles för unga men vi bestämde oss för att vi skulle klara det. Och det gjorde vi också!

Att bli pappa var en stor omställning. Håkan berättar om ett jobbigt minne från tiden som nybliven pappa:

– När Andreas bara var en månad gammal ryckte jag in i lumpen i Östersund och det var fruktansvärt. Jag skulle aldrig göra om det. När jag väl fick åka hem, vilket var sällan, reste jag fredag kväll och var inte hemma förrän på lördag förmiddag och redan tidigt på söndagen var jag tvungen att resa tillbaka. När Andreas hade 40 graders feber frågade jag om jag fick vara hemma och ta hand om familjen men då fick jag till svar att då skulle polisen komma och hämta mig. Det var helt sjukt!

Det var också i samband med faderskapet som intresset för politik växte fram. Att kunna påverka sina barns framtid kändes viktigt. Ett av de bästa beslut som Håkan fattat i livet var att han vågade tacka ja till sitt första stora ordförandeuppdrag inom politiken som också gav honom självförtroende att anta nya.

– Det har haft enormt stor betydelse för mig att jag tackade ja till att bli ordförande i Brandstyrelsen som det hette på den tiden. När jag blev tillfrågad tänkte jag direkt – hur ska jag klara av det? Samtidigt kände jag att om så många andra tror på mig måste jag själv också göra det.

10 år senare fick han ett samtal som gjorde att han än en gång ställde självförtroendet mot väggen:

– Ett ombud från Metall hörde av sig och ville att jag skulle bli ordförande för LO-distriktet i Värmland med 70 000 medlemmar. Då ställde jag samma fråga till mig själv: Hur fan ska jag klara det?

De åtta åren som kommunalråd och alla de andra trettio åren i fullmäktige beskriver Håkan som fantastiska. Han understryker samtidigt att han absolut inte skulle vilja göra om tiden som kommunalråd. I dag arbetar Håkan femtio procent med politik och resterande tid ägnar han åt att hjälpa företag att etablera sig i Värmland.

– Det blev ett himla liv när jag ville starta eget efter att vi hade hamnat i opposition. Vissa menade att det inte skulle kunna fungera och jag bestämde mig därför för att hjälpa företag ideellt.

Att det är mycket politik i Håkans liv förstår nog de allra flesta men det finns också stort utrymme för kärlek och romantik.

– När jag var nyseparerad från mitt tidigare förhållande träffade jag Kicki. Vi skulle absolut inte inleda en relation för hon hade också precis blivit ensam. Vi umgicks som vänner, tog långa promenader och pratade men plötsligt hade det utvecklats till något djupare. Och det är jag självklart jätteglad för idag...