Måndag, 24 juli - vecka 30
Hela livet

Full fart i rallydrottningens nya liv

Hela Susanne Kottulinskys vuxna liv har kretsat kring rally. Nu vid 50 års ålder påstår folk runt omkring henne att den lugna tiden ska börja.– Men det tror jag inte på. Med två barn som är hungriga på rally och banracing är mitt engagemang fortfarande lika stort!

Artikeln fortsätter efter annonsen

Hennes far Freddy Kottulinsky, som gick bort i våras, var Dakarvinnare och maken Jerry juniormästare. Sonen Fredrik är landets kanske mest lovande rallyjunior och dottern Mikaela är en av de främsta i sin gokart-klass. Och så Susanne själv då, före detta Europamästarinna tillika svensk mästarinna i rally.

• Pratar ni om något annat än motorsport hemma?

– När du som rallyförare träffar en annan rallyförare vill du inte prata om rally. Man måste nog snacka om annat också, annars blir man dum i hôvve, skrattar Susanne.

Att hon skulle syssla med bilsport var långt ifrån självklart, efternamnet till trots. I övre tonåren var hon på fest hemma i Stockholm när en av de andra gästerna nämnde att han behövde en kartläsare. ”Det kan jag vara”, sa Susanne, utan att ha någon större koll på hur man gjorde. Ett par år senare hade hon skrapat ihop modet och finanserna till att köpa sin första bil, en Opel. Störst motstånd mötte hon hos sina föräldrar.

– Jag fick absolut ingen hjälp hemifrån. Pappa visste att om jag skulle lyckas räckte det inte med att säga ”jo, jag är ganska duktig...”. Jag behövde visa framfötterna bland alla tuffa killar och hävda att jag var bäst! Mina föräldrars motsträvighet sporrade mig.

Susanne blev känd som den kaxiga stockholmaren. När andra sponsrades av motorrelaterade produkter, valde hon ett tampongföretag istället för att väcka extra uppmärksamhet. Hon gav killarna svar på tal när de ifrågasatte hennes kompetens. Respekten kom i takt med framgångarna.

– Jag har alltid varit en envis jäkel och är ingen blyg person. Jag hoppas att jag genom åren lärt mig att vara mer ödmjuk, en egenskap jag försöker applicera på min son nu. Vi är väldigt lika till sättet.

1982 erbjöds Susanne en plats i det nystartade juniorlandslaget. Året efter blev hon den första svenskan att vinna damklassen i England. Parallellt försörjde hon sig genom att tala om trafiksäkerhet och nykterhet i skolorna.

23 år gammal kallade Bilindustriföreningen till ett möte. När Susanne gick därifrån var det med tre visitkort i handen.

– Jag trodde inte det var sant! Från att ha levt på vatten och bröd för att ha råd att köra biltävlingar, blev jag plötsligt erbjuden kontrakt med tre olika bilmärken.

Valet föll på Volvo, mycket tack vare Tom Trana, en av de mest meriterade svenska rallyförarna som kom att bli något av hennes extrapappa. På den tiden var Volvo 240 förknippat med gubbar i hattar. Susannes fabrikskontrakt väckte därför stor uppmärksamhet. Bilföretaget hade valt att enbart satsa på henne och kartläsaren Tina Thörner. Susanne blev därmed en av få svenskar genom tiderna som fick tävlandet betalt samt en lön ovanpå det.

Tjejerna vann den ena stora tävlingen efter den andra. Sin största framgång nådde Susanne i och med vinsten i West Euro Cup 1986. Fast själv klassar hon en annan bedrift högre.

– Det är stor skillnad på titlar och på det man själv upplever som en stor bedrift. Störst för mig var tolfteplatsen i Svenska Rallyt samma år, där jag blev bästa bakhjulsdrivna bil.

Sedan kom ett nytt reglemente. Vissa bilar förbjöds och andra behövde byggas om totalt, vilket gjorde att Susanne stod utan kontrakt. Att rulla tummarna i väntan på att något ska hända är dock inte hennes grej. Hon åkte helt enkelt till Tyskland och knackade på hos Audi. De erbjöd henne att tävla i den nystartade Grupp N-klassen med en Audi 200 Quattro. Fyrhjulsdrift var något helt nytt för svenskan, så hon tackade ja av nyfikenhet – trots en viss skepsis till att behöva gå ner från 300 hästkrafter till 180. Efter att ha blivit Europamästarinna 1987 fick hon en Grupp A-bil och blev med den totalfyra i det tyska mästerskapet. Sedan lade Audi ner sin tävlingsverksamhet i rally och Susanne slutade pendla till München.

1990 firade hon ett nytaget SM-guld med att dricka lite champagne och därefter ge sig med p-pillren... Trots graviditet väntade vinster i de tre första SM-deltävlingarna året efter. När Fredrik fötts med kejsarsnitt några veckor för tidigt låg hans mor på sjukhuset utan att kunna släppa tankarna på SM. Resultatet: två veckor senare satt hon bakom ratten, medan sonen åkte med Jerry i servicebilen.

– Tack och lov var någon däruppe smart nog att inse att ”om du är så dum att du tror du kan tävla nysnittad, då får vi sätta stopp för de planerna”. Motorn rasade på första specialsträckan! Jag anser mig förstås ha vunnit guld ändå, tack vare att Fredrik kom till världen.

Under de kommande åren tävlade Susanne enbart i Tjej-RM. Det blev idel vinster. Sista tävlingen, en nostalgitävling i Tyskland, körde hon 2002.

– Sedan blev jag inslängd i en liten Volkswagen Polo igen när Fredrik började övningsköra. Jag grät av rädsla över att inte ha kontroll och Fredrik var förbannad på mig. Det slutade med att han fick köra med en kompis pappa istället. Att jag kunde vara kartläsare i början av karriären berodde enbart på att jag inte kände till riskerna på samma sätt, förklarar Susanne.

Eftersom både hon och Jerry reser mycket har familjelivet varit ett evigt pusslande. Makarna är noga med att alltid minst en av dem ska finnas på plats vid barnens tävlingar, därför planerar de jobben efter det.

– Visst står jag på första sträckan och ger analyser per telefon när Fredrik tävlar. Främst handlar ändå livet som rally- och gokartmamma om att se till att barnen får mat och hela den biten, helt enkelt att vara mamma – något som kräver minst lika mycket engagemang som att tävla själv.

Rätta oss
1 / 3
Hos rallystjärnan Susanne Kottulinsky behöver inte gästerna låna med sig tidningar när de ska på toaletten. Hon har nämligen tapetserat med urklipp från karriären.
2 / 3
Susannes fabrikskontrakt med Volvo väckte stor uppmärksamhet på 80-talet. Foto: VF ARKIV
3 / 3

Namn: Susanne Kottulinsky.

Fyller: 50 år i morgon, söndag.

Familj: Maken Jerry Åhlin, barnen Fredrik och Mikaela. Maken träffade hon på RSCRAC-rallyt i England och 1985 flyttade hon till honom i Värmland.

Bor: Villa på Tynäs, Hammarö.

Gör: Har efter 20 år som instruktör för Audi startat egna företaget Driving Event Producers.

Intressen: ”Hinner inte med något annat än motorsport”.

Äter helst: Fisk och pasta.

Dricker helst: Vin. Var helnykterist under karriären.

Kör: Audi A4.

Så firar hon födelsedagen: ”Med en fest, det önskade jag mig av familjen. Vad har en skål till för värde, liksom?”

Så firar hon julen: Hos sonens flickvän i Arjeplog.

Aktuell artikel (1 av 1)
Full fart i rallydrottningens nya liv

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!