Onsdag, 22 februari - vecka 8
Hela livet

Från nazism och missbruk till stöttepelare för unga

Foto: Daniela Melin

I många år levde han som nynazist, i missbruk och i ständig ilska. Till slut lyckades 27-åriga Kimmie Åhlén bryta med sitt förflutna. I dag arbetar han med ungdomar och lever med tolerans som ledstjärna.

Artikeln fortsätter efter annonsen

– Jag vill att det ska kännas lite som Ernst Kirchsteiger, säger Kimmie om sitt rustika kök med personliga inredningsdetaljer i huset som är under renovering. I Kristinehamn har han byggt upp sitt liv och hittat hem. Varje morgon sitter han vid barbordet som vetter ut mot Vålösundet medan han äter sin frukost och dricker kaffe.

– Då lägger jag bort mobilen och bara tittar ut på vattnet. Det är ganska gött och det är verkligen inte självklart att det ska vara så. För några år sedan sov jag i källaruppgångar ibland och samtidigt lever andra människor i krig eller får sina familjemedlemmar dödade. De har nog inte någon schysst soluppgång att titta på, säger Kimmie och fortsätter:

– Det tror jag att vi måste bli bättre på – se vad vi har och inte har. Att det lika gärna kan försvinna och försöka se saker ur det perspektivet när andra människor kommer hit och behöver hjälp.

Men för bara några år sedan var fiffiga förvaringslösningar á la Ernst långt borta. Då såg Kimmies liv och åsikter väldigt annorlunda ut. Som tolvåring kom han i kontakt med den nynazistiska rörelsen Nationalsocialistisk front i uppväxtorten Vålberg. Där fann han för första gången ett sammanhang.

– Jag satte på mig bomberjacka, lyssnade på vit makt-musik och hängde med skinnskallarna. Framför allt gav det mig en identitet och känslan av att vara del av något.

Fröet till att just han hamnade i en våldsbejakande rörelse, tror Kimmie såddes för länge sedan. Redan i första klass började mobbningen på skolgården i Vålberg och i klassrummet kunde lärarna inte möta de behov som hans adhd krävde.

– Där någonstans börjar det, när barn hamnar utanför boxen. Jag var bara sex år när jag började få ADHD-medicin och var sen övermedicinerad i många år framöver. Då är man ju direkt bortagen ur det demokratiska rummet kan jag tycka, då jag inte ens kunde påverka mitt eget liv.

Mobbningen avtog. Istället följde år av missbruk och brott som avlöste varandra. Men under ett fängelsestraff för rån 2011 träffade han en lärare som bemötte honom på ett sätt som fick honom att tänka om.

– Då var jag vuxen och hade börjat tvivla ganska mycket på vad jag tyckte och stod för. Hela livet var väldigt i obalans. Egentligen handlar det bara om en enkel fråga jag fick och det var ”Varför tror du inte att Förintelsen har ägt rum?”.

– Istället för att säga att jag är korkat och peka på alla bevis som finns. För om man tror att allt är en konspiration, spelar det inte någon roll hur mycket bevis man får.

Det skulle ta nio år innan Kimmie hade brutit med sitt förflutna och med allt vad det innebar. I dag är han ungdomskoordinator i Kristinehamns kommun och arbetar med att hjälpa ungdomar med det han saknade – sammanhang, inflytande och någon som lyssnar.

– Det är lite som att åka en bergodalbana. Ibland är man upp på toppen, ibland är man längst ner. Och när man kliver ur vagnen kan man välja att antingen åka en gång till eller att bara ta en bild ur fotoautomaten som minne. Nu har jag klivit ur och det ger en slags självdistans och perspektiv som jag kan använda när jag träffar den där 12-åriga killen på stan till exempel.

Där har hans bakgrund inom boxning varit till hjälp, menar Kimmie. Men istället för att slåss ute på gatan, har den gett honom andra nycklar för att hantera vardagen.

– Tidigare var jag så arg hela tiden och kunde inte behärska mig. Men sen lär man sig kontroll, att slappna av och tänka efter.

De senaste tre åren har Kimmie föreläst om sina erfarenheter. I november i år tog det honom ända till New Delhi, där han talade inför Unesco-rådet under en konferens i samband med deras internationella dag för tolerans.

– Vi pratar jättemycket om tolerans men släpper aldrig in någon som har tveksamma åsikter i något rum. Och det gör ju att vi faktiskt inte är så duktiga som vi tror. Det är inte olagligt att vara nationalsocialist eller att inte tro på att Förintelsen har ägt rum. Och när det kommer ett barn med de här tankarna och åsikterna så måste man förstå att barnet är nyfiket, vill provocera eller vad som helst. Men då vågar man inte ta i frågan.

Just därför tycker han att bemötandet från skolans sida är så viktigt.

– Jag har träffat ungdomar som inte får vara med på samhällslektionerna för att de inte tror på demokrati av olika anledningar. Det visar ju igen på hur vi gärna pratar om tolerans men egentligen inte lever upp till det, säger Kimmie och fortsätter:

– Där kan man som lärare eller pedagog välja att vinna debatten mot den där tolvåringen, det är inte så svårt. Sen går man kanske hem och sover gott, men det gör knappast den där tjejen eller killen som blivit förnedrad inför hela klassen.

Dock ser Kimmie hoppfullt på det nya året. Han upplever att viljan att förebygga våldsbejakande extremism är stort på flera håll i länet. Däremot efterfrågar han ett tydligare föräldraansvar och till dem har han några tips.

– Man måste börja prata med sina barn om man tycker något verkar konstigt. Kanske spelas musik av Ultima Thule, den får nya kompisar, börjar dricka mer alkohol eller pratar på ett språk man inte känner igen. Sånt är viktigt att ha koll på och kanske kan det stanna redan där när föräldrarna börjar prata. Då menar jag att det handlar om att fråga varför barnet det tycker eller tänker som det gör, utan att negligera.

• Har du själv något nyårslöfte?

– Försöka vara mindre på sociala medier, det stressar mig oerhört. När jag och mina kompisar sitter här i soffan och umgås, sitter vi alla med mobilerna. Till slut blir det som om de jag chattar med i mobilen, som egentligen är längre bort, de som kommer närmare. Medan de som sitter bredvid mig och som jag har älskat i tio år, kommer längre bort.

Rätta oss
1 / 3
Kimmie Åhléns kamp för att komma ur sitt gamla liv tog nio år. I dag arbetar han som ungdomskoordinator i Kristinehamns kommun.
2 / 3
Numera startar Kimmie sina morgnar med att blicka ut över Vålösundet. Tidigare kunde det lika gärna ha varit i en källaruppgång.
3 / 3
”Live free” tatuerade Kimmie Åhlén in på knogarna efter att han kommit ut fängelset år 2012. Just den tatueringen är extra speciell, tycker han.
Aktuell artikel (1 av 8)
Från nazism och missbruk till stöttepelare för unga

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!